Greta GarboGreta Lovisa Garbo, f. Gustafsson, född 18 september 1905 i Stockholm, död 15 april 1990 i New York City, New York, USA, svensk skådespelare. Nickname: The Face.Dotter till renhållningsarbetaren Karl Alfred G. och hans hustru Anna Lovisa Johansson. Greta hade två syskon; Sven och Alva. Hade via båda sina föräldrar adliga anor, och härstammade från svensk medeltidsadel och från europeiska furstar, bl. a. Alfred den store, Hugo Capet och Karl den store.Då Greta var fjorton avled hennes far och hon fick arbete i en frisersalong för att sedan börja arbeta som butiksbiträde på varuhuset PUB i Stockholm, där hon även arbetade som fotomodell för olika tidningsreklamer. Hennes första filmroll kom då hon spelade in en reklamfilm, även den för varuhuset. Den första rollen i en spelfilm kom då hon hade en liten roll i kortfilmen Luffar-Petter 1922. (Stumfilm.)Mellan 1922 och 1924 studerade hon vid den anrika Dramatens elevskola i Stockholm. Då hon gick där träffade hon filmregissören Mauritz Stiller, som var en av hennes lärare. Han gav henne en roll i sin film Gösta Berlings saga (1924), och det var även han som gav henne artistnamnet Greta Garbo. Därefter hade hon huvudrollen i två filmer i Sverige och en i Tyskland.1925 for Stiller till USA för att arbeta för filmbolaget Metro-Goldwyn-Mayer, och han insisterade på att även Garbo skulle få ett kontrakt med dem. Vartefter Garbos kändisskap växte avtog hennes och Stillers vänskap. Han avskedades av MGM 1928, då han återvände till Sverige, där han avled kort därefter.Livet i Hollywood.Till Garbos viktigaste stumfilmsinsatser hör filmerna Virveln (1926), Åtrå (1927) och Love (film, 1927) (1927). I de två senare spelade hon mot John Gilbert, med vilken hon inledde en mycket uppmärksammad romans.Första filmen där man kunde höra hennes röst var i Anna Christie (1930), vilken markandsfördes med frasen Garbo talar. Filmen blev en enorm succé.Om någonting gick emot Garbo under en filminspelning kunde hon ibland säga jag tror jag åker tillbaka till Sverige, detta skrämde filmproducenterna, och hon fick allt hon önskade sig. Exempelvis hade allmänheten aldrig tillträde då hon spelade in olika scener, ingen fick se henne i arbete, ibland inte ens de andra skådespelarna.1932 hade hon huvudrollen i filmen Mata Hari, där hon spelade en mycket förförisk spion under första världskriget. Filmkritikerna klagade på hennes vågade klädsel som visades på filmaffischen. 1932 medverkade hon även i filmen Grand Hotel.Efter ett bråk med MGM gjorde hon inga filmer under nästan två år. Till sist lyckades de komma överens och ett nytt kontrakt upprättades, vilket gav henne nästan total kontroll över de filmer hon medverkade i. Bland annat utnyttjade hon sin nyvunna kontroll genom att byta ut sin motspelare i filmen Drottning Christina (1934). Bolaget hade tänkt att hon skulle spela mot Laurence Olivier, men hon ville hellre ha John Gilbert, som egentligen skulle haft en mindre roll i filmen. 1935 ville David O. Selznick ha med Garbo i filmen Dark Victory, men hon ville hellre ha en roll i Lev Tolstoj-klassikern Anna Karenina. Hon hade 1927 spelat in en stumfilmsversion av denna film, Love, och ville nu göra en ny version.1937 spelade hon in filmen Kameliadamen där hon gjorde en enastående rolltolkning. 1939 spelade hon mot Melvyn Douglas i komedifilmen Ninotchka, regisserad av Ernst Lubitsch. Denna film marknadsfördes med orden Garbo skrattar.Garbo nominerades till totalt fyra Oscar för bästa skådespelerska för filmerna Anna Christie (1930), Romance (1930), Camille (1937) och Ninochka (1939). Hon anses varit en av de största stjärnorna under 1920- och 1930-talen. Hon var även känd för sin skygghet gentemot allmänheten, något som höll i sig ända fram till hennes död. Efter att hennes karriär tagit ordentlig fart gav hon aldrig några intervjuer eller autografer, hon svarade aldrig på beundrarbrev och hon kom aldrig på några filmpremiärer. Greta Garbos gravstenGarbo slutade sin karriär vid trettiosju års ålder, då hon fortfarande var på toppen, efter att filmen Tvillingarna floppat 1941. Efter detta ställde hon sig aldrig mer framför en kamera, hon levde ett tillbakadraget liv i New York.Greta Garbo ligger begravd på Skogskyrkogården i Stockholm. Hennes största och enda museum i världen ligger strax utanför Kalmar. Hon har ett torg i stadsdelen Södermalm i Stockholm uppkallat efter sig.Biografie Deutch Greta Garbo, mit bürgerlichem Namen Greta Lovisa Gustafson, wurde am 18. September 1905 im schwedischen Stockholm als geboren.Greta Garbo verlor als Vierzehnjährige ihren Vater durch Tod. Zunächst arbeitete sie als Friseuse in einem Herrensalon und in der Herrenmodeabteilung eines Kaufhauses, für das sie später als Model tätig war. Ihr Berufswunsch war die Schauspielerei.Zunächst spielte sie in kleineren Rollen und nahm Schauspielunterricht. Später schaffte sie den Sprung zur Königlich Schwedischen Theaterakademie. In dem Direktor Mauritz Stiller fand sie einen Förderer. In dieser Zeit änderte sie ihren Namen in Greta Garbo.In der Verfilmung des nobelpreisgekrönten Romans "Gösta Berlings Saga" erhielt sie als leidende Gräfin Dohna ihre erste große Rolle. Der Streifen verhalf ihr zum Durchbruch auf dem europäischen Filmmarkt.Es folgte die Rolle der "Grete" in dem Klassiker "Die freudlose Gasse", in der Garbo ein armes Mädchen spielte, das von Geldnot in die Prostitution getrieben wurde.Über Jahre feierte sie Erfolge in der europäischen Filmlandschaft bis sie von Moritz Stiller nach Hollywood mitgenommen wurde.Die Karriere in Amerika war für Greta Garbo mit Zweifeln verbunden. Zwar stieg sie zum Super-Star auf, musste aber auch viele Enttäuschungen wegstecken und in minderwertigen Stummfilmen spielen. Der Tonfilm verhalf ihr schließlich zum eigentlichen weltweiten Durchbruch.Ihr letzter Stummfilm war 1929 "Der Kuss", ein Melodram, in dem Greta Garbo eine zunächst unglücklich verheiratete Frau mimte und schließlich doch noch ein Happy-End fand.In den 30er Jahren spielte die Garbo in Filmen wie "Anna Christie" (1930), "Menschen im Hotel" (1932) und "Königin Christine" (1933). Im Jahr 1936 feierte "die Göttliche", wie sie mittlerweile respektvoll genannt wurde, ihren größten Erfolg in "Kameliendame" (1936) neben Robert Taylor.Gelangweilt von immer gleichen Rollen in Melodramen und Liebesgeschichten wollte Greta Garbo auch in Komödien spielen. Erst als Regisseur Ernst Lubitsch ihr eine Chance in "Ninotschka" (1939) gab, sah die Welt eine neue Greta Garbo. Es blieb aber bei diesem einen Film unter Lubitsch, der danach starb.Unter Regisseur George Cukor spielte die Garbo danach noch in der Komödie "Die Frau mit den zwei Gesichtern" (1941). Allerdings kam der Streifen nicht an und Greta Garbo zog sich enttäuscht für immer aus dem Filmgeschäft zurück.Über das Privatleben der Garbo wurde nie viel bekannt, desto intensiver kochte die Gerüchteküche.Nach dem Ende ihrer Karriere nahm sie nur noch selten am Jet-Set-Leben teil. Sie schirmte sich regelrecht gegen die Öffentlichkeit ab in ihrem Apartment in New York.Greta Garbo starb am 15. April 1990.GG s grave in Stockholm.. width="425" height="350" ..
a target="_BLANK" href="http://www.rockyou.com/viewslideshow
