Christian Cederlöf

(ENGLISH)

This is not the best sound quality recordings that I have create through the years. But it´s still these songs that I have the strongest feeling about. My lack of knowledge about create an own homepage have made it impossible to share my songs before, and nearly no one have heard my music until today. So, I’ll be glad to have some inputs about it - good or bad - just because of that same reason.

I also play guitar in a band called The Pocket Raindrops. Just scroll down to my favourite friend´s space and you will find us there by a click.

(SMÅLÄNDSKA)

Jag är född 1974 och uppvuxen i skogarna kring Vimmerby och Hultsfred i ett samhälle som heter Storebro. Min musikaliska bakgrund startar när jag tvingas välja ett instrument att spela till årskurs fyra i skolan. Själv så var jag inne på dragspel, men min syster som är tre år äldre hade spelat gitarr och vi hade en liten nylonsträngad Landola hängandes hemma. Så det blev gitarr. Under de tre åren så var det ensträngsknäppande till låtar som ”Fjäril vingad syns på haga” och andra favoriter för en förlegad gitarrlärare som slog bakut den dagen jag kom till lektionen och hade köpt ett plektrum.. Efter årskurs sex så blev det inte mer musik på ett par år, men när jag gick i nian så fick jag en något defekt elgitarr av en klasskompis storasysters kille. En gammal Duke som var en kopia av en Fender Jaguar. Den lagade jag och började i samma veva att lyssna på Indie, främst banden Charlatans, Union Carbide Productions och RIDE. De sistnämnda blev mina stora idoler och är än idag fortfarande ett av de bästa banden som funnits om ni frågar mig. Min stora idoldyrkan gjorde att jag fick ett nytt mål. Jag skulle lära mig spela gitarr. Med hjälp av ett kopierat A4 som talade om vart på greppbrädan alla toner satt så lyssnade jag på någon utvald låt som jag ville lära mig, kände på strängarna för att med gehör pricka in en rätt ton. När jag tittat på pappret och visste vad tonen hette så fick jag slå upp tonens ackord på ett annat papper och försöka lära mig det. När jag lärt mig det ackordet så fick jag pricka in nästa ton för att lära mig nästa ackord osv.. Sen var det bara att försöka lära sig att byta mellan de nyss inlärda ackorden tillräckligt fort för att kunna spela med till musiken. Detta funkade ganska bra och jag kunde snart ta alla öppna vanliga ackord. Begränsningen satt nu i att jag inte kunde ta # eller b. Så nästa mission var att lära mig att ta barré-ackord. Efter ett par veckors kramp i vänsterhanden så klarade jag även det och nu öppnade sig en helt ny värld av möjligheter.

I samma veva så byggdes Metropol i Hultsfred och nya replokaler installerades. Jag och en ny kompis - Rikard Karlsson - var med och byggde stället genom en eftergymnasial utbildning på Hultsfreds gymnasium. Rikard kunde spela gitarr bra – bättre än mig - och lyssnade också på Indie. Vi började spela ihop med lite olika killar. Det var dock svårt att få tag i en basist så det blev oftast bara gitarrer och trummor. Här skrev jag min första låt – Unhappines. Vi kallade oss för Turnip Farm och spelade mest covers. Jag var och har alltid varit väldigt fascinerad av effektpedaler och vad man kan göra för ljud med dem. Så jag blev snart känd som killen med många pedaler och frågan jag ständigt fick var om jag hade köpt någon ny – med en viss ironi. Jag byggde vid den här tidpunkten även om min Duke till en Rickenbacker 620 tillsammans med min morfar som var snickare. Den gitarren byggdes med kropp av björk och fick ett väldigt säreget ljud med tanke på valet av trädslag. Mot bättre vetande så trodde både min morfar och jag att björk skulle vara bra. Men, den blev unik i sig och jag använder den inte annat än till att spela på när jag är hemma hos mina föräldrar eller vid vissa speciella studioinspelningar. Vid den här tidpunkten så köpte jag en begagnad Ibanez Jazzgitarr – en kopia av Gibson ES 335 – och fick på köpet med en gammal akustisk stålsträngad Bjarton. Den akustiska använder jag än idag. Jag köpte även min kusins svarta Applause. En av många stratakopior från 80-talet och fick i den affären med min första förstärkare. En F.B.T. Innan hade jag kopplat in gitarrerna i min fars Yamaha elorgel. Det funkade bra att spela på hemma, men var knappast flexibelt. Jag kompletterade min rigg med en begagnad VOX Escort 30 – en gammal transistorförstärkare som hade mycket till övers att önska.

 

I en av de andra replokalerna repade ett band samtidigt som oss som hette Ichabod Crane - där bröderna Magnus och John Bjerkert var grundpelaren. Båda spelar idag i David & The Citizens. Vi blev tillfrågade om vi ville bli med i deras band i stället eftersom de skulle strukturera om och så blev det. Rikard avböjde först men kom senare med. Vi var tre gitarrister och det rörde sig mycket om att harmonisera tillsammans och skapa ett sound där varje instrument kunde urskiljas. Det var nu som jag började skriva egna låtar på allvar, men i huvudsak så spelade jag gitarr. Ingen av mina gitarrer höll riktigt måttet och min far som tröttnat på att höra mig stämma gitarrerna om och om igen tröttnade. Då köpte vi min Charvel Surfcaster. Den hängde med ganska länge och var min trotjänare under Ichabod Crane-tiden. Ibanezen blev skev i halsen och Applausen gillade jag aldrig riktigt, så jag sålde dem båda tillsammans med förstärkaren för att köpa en Fender Telecaster. Jag hittade en som verkade schysst och slog till. Humorn i det köpet var att ägaren innan mig var en av skådespelarna i tv-serien Rederiet, närmare bestämt Tony. De hade tydligen ett Rederiet-band . Respekt! Det visade sig tio år senare vara ett bra köp då den är väldigt udda i färgen. Serienumret säger att den är från 1979, men den är gjord 1981 i färgsättningen som Fender kallade International Colors. Min heter Sahara Taupe och gjordes endast 1981. Jag köpte även en ny förstärkare, en VOX AC30 från 1963 som fortfarande använder. Förstärkaren köptes ny i butik av Ebbe Nilsson från Sten & Stanley och den använde han till att köra sin orgel igenom. I en intervju med RIDE och jakten på att hitta deras sound så läste jag att dom använde sig av en multieffekt som heter Roland GP16. Det var nu jag begick ett stort misstag .. För att kunna köpa en sån så bytte jag in alla mina BOSS-pealer som nu hade blivit en gedigen samling. Detta ångrade jag ganska fort efter att ha tröttnat på alla menyer och undermenyer. Vanliga vridbara reglage som ger en hörbar ljudförändring i real-tid är helt enkelt grejen. Ichabod Crane fanns i ett par år och vi repade intensivt och spelade ganska mycket ute. Bland annat på Hultsfredsfestivalen 1994 och som kompband åt en trubadur 1995. Runt 1996 så splittrades bandet och större delen av medlemmarna flyttade till Malmö. Rikard, Magnus och John bildade bandet Sharif. Jag blev kvar i Vimmerby/Hultsfred och spelade inte så mycket under ett par år igen.

När jag började på Fritidsledarlinjen 1997 i Vimmerby så träffade jag en ny kompis som spelade bas och vars bror spelade gitarr. Morgan och Patrik Andersson. På trummor hade vi Andreas Johnsson från In The Clouds. Ett nytt band bildades – Absence. I det bandet så skrev jag all musik och sjöng. Nu sålde jag min Charvel för att köpa min Rickenbacker 340. Jag bytte lite senare även in min GP16, F.B .T och min lilla VOX för att på nytt börja köpa gamla hederliga pedaler. Vi repade mest och spelade in lite låtar. Vi gjorde endast en live-spelning och bandet dog så småningom ut.

Min musik har alltid influerats av Shoegaze och framförallt så har RIDE varit en stor inspirationskälla och det var med mina egna skrivna låtar som jag levde ut mitt sound till fullo. En del av de låtarna kan ni lyssna på här. Låten I´d Better Go Frogging är från en demo som spelades in med Ichabod Crane och den är skriven i min säng hemma på pojkrummet efter en alldeles för blöt kväll ute. Den handlar kort och gott om baksmällans hemskheter. Titeln snodde jag från ett avsnitt av Lilla huset på prärien som jag såg från sängen i brist på ork att byta kanal och översätts till: ”Jag går hellre ut och letar grodor”. Philosophic och Abstinence spelades in med Absence i vår källarlokal under primitiva förhållanden. Två mikrofoner och en fyrakanalig porta . Det finns rena studioinspelningar från den här tiden, men låtarna som jag tagit med känner jag lite extra för och de har den rätta känslan av ångest och smärta som återspeglades i min musik då.  

På hösten 2000 så flyttade jag till Stockholm och 2003 började jag spela gitarr i Elmo Red. Efter att ha spelat in en EP där bla Arne Weise gästsjöng så gick jag vidare och spelar idag gitarr i bandet The Pocket Raindrops. Nu köpte jag en Fender Jaguar Special - en Jaguar med humbuckers och fast stall. Den lät jag bygga om för att montera på två Fender Jazzmaster - American vintage pickups. Så nu är det en Jazzuar, eller en kortskalig Jazzmaster med fast stall. En unik gitarr med ett unikt ljud. På Jazzmaster så finns inte bass-cut switchen som finns på Jaguar - så Jazzuaren har lite extra ljudmöjligheter.

Jag spelar inte så mycket av min egen musik längre, men det är kul att kunna dela med sig av det som en gång funnits. Om ni vill se/höra mig/oss spela live så är det genom just The Pocket Raindrops som ni har möjlighet. Kolla gärna in vår sida här på myspace för aktuella live-datum och information.

Har du orkat läsa allt detta så är jag imponerad och tackar för tiden du lagt. Jag är fullt medveten om att det är mycket skrivet om utrustning och att det kan kännas ganska löjligt och oviktigt för vissa. Men för mig så är det lite av ett intresse och därför valde jag att försöka få med det ifall det skulle finnas någon som delar intresset. Det skulle vara roligt att få lite kommentarer om låtarna, såväl goda som dåliga. Så skriv gärna ett inlägg!