A.P.A

A.P.A (1979-1988) Aldrig På Arbetet, Arroganta Posörer Agerar eller Alltid På Anstalt...) förklaringen på vad förkortningen egentligen stod för e' lika många som spelningarna detta anarkonihilistiska band hade i början & mitten av 1980-talet. Vad alla var överäns om var att de var alldelles för mycket, deras ironiska inställning (långt före den "ironiska generationen" gjorde sitt intrång) gjorde att ingen visste riktigt hur de var, var de stod och framförallt vad de skulle hitta på härnäst... DISCOGRAFISKA spörsmål: tvenne 45-varvare hann de få ut innan deras saga var all. Dels EPn Mengele/häfftig bil/lever & sparkar/tänk om... samt singeln 02:00/Ronny, Ronny bang bang, båda utgivna på studio otukt/beatbutchers... (om de' e' någon som mot förmodan skulle ha dessa i sin ägo, så vore det kul att få en kopia på'rom, skicka ett meddelande...) vad gör medlemmarna idag? sångaren Carl Brandt spelar gitarr och sjunger med Punx In Parkas och De Osaligas Kapell, gitarristen Peter Åhrberg spelar moog med Dub Sweden, trummisen Fredrik Lardén sjunger opera någonstans och Stefan "Ztene" Nilsson verkar ha försvunnit från jordens yta...KORT-KORT HISTORIK: Startades i Nyköping av Ztene (Stefan Nilsson), mest som en ploj och för att han ville leva ut sina Sid Viciouskomplex till fullo, så det var ju tur för honom att Carl Tärnström (som senare döper om sig till Carl Brandt) just fått sparken från sitt Modsband The End för att han skrev alldeles för punkiga låtar, dessutom hade han (Carl) en fabläs för att åma sig som Johnny Rotten på scen och detta passade Ztene som hand i handsken. Så snart var den anarkonihilistiska punk-combon ett faktum, efter det sedvanliga strulet med medlemsbyten, replokals-problem och annat så var bandet en homogen massa med Ztene på bas, Carl på sång, Peter Åhrberg på gitarr och Fredrik Lardén på trummor. Från början var man ett renodlat coverband med bara Sex Pistolslåtar på repertoaren, samt Iggy Pops "NO FUN" (vilket nästan kan räknas som en Pistolslåt då deras version på baksidan av "Pretty Vacant" e så djävla mycket Pistols...). Detta blev dock i längden lite tråkigt, så precis som sitt brodersband Bods Bollocks i Eskilstuna (som oxå började som ett renodlat Pistolsband) började man snart skriva egna låtar. Men man frångick inte den nihilistiskt ironiska bana man byggt upp som hatälskat Pistolband. Carl skrev ”hyllningslåtar” till Idi Amin, D:r Mengele och Mohammad Khaddafi och hyllade även Jonathan Swift i sin Vi äter barn, Ztene bidrog med en av deras absoluta hitlåtar om det hårda livet i Brandkärr (en illa beryktad förort till Byköping), "Lever&Sparkar".Det nystartade skivbolaget Studio Otukt (som senare kom att byta namn till Beatbutchers records, www.beatbutchers.com, fick ögonen på bandet som Levde och sparkade och snart fanns det ett par obskyra singlar med A.P.A. ute i handeln. De kuskade runt i Mellansverige och spred sina motsägelsefulla budskap till en växande skara. Man lärde känna den tidens ”punkhjältar” som till exempel gossarna i Asta Kask (deras bassist Ernie spelar sologitarr på inspelningen av "Vi äter barn"), Köttgrottorna (Mongo var gästartist fler än en gång när de spelade live), och Sir N Andersson från incest brothers, med vilka man gjorde bland annat den konungsliga hufvudstaden osäker under sina korta men intensiva levnad. En av höjdpunkterna i mer än en bemärkelse var en spelning i Norrköping på en radiostations hustak, för övrigt samma radiostation som man hade gjort en specialinspelad jingel åt ("Dressingen" - på samma melodi som "Mengele"), det minnesvärda var, i alla fall för det gamla modset Carl, att precis som Beatles hustakskonsert så kom farbror polisen och tog hand om dem som vanligt.Bandets sammansättning var lite för splittrad för att det skulle hålla någon längre tid, Carl hade redan börjat spela visor på krogarna i den närmaste omgivningen, ”Det gav fri öl och man slapp släpa så djävla mycket utrustning…” som han uttryckte det. Peter Åhrberg sneglade ner i avgrundsdjuphet och bildade gothbandet Solar Lodge, Fredrik Lardén började på musikhögskolan och utbildade sig till operasångare [sic!] senare skulle Peter och Fredrik tillsammans med Ztene starta röjarbandet Black & Decker som ett sidoprojekt, ytterligare senare skulle Peter, som redan nämnts börja spela Moog i retrobandet Dub Sweden...Pressröster om A.P.A:
”(…) på festivalen spelade bl.a. Stockholmsbandet A.P.A, ett udda punkband vars texter inte är särskilt rumsrena.”
(Roger Kellerman, Folket)
”Punk är en proteströrelse som börjar bli rumsren, vilket är mer än man kan säga om kvällens sista band A.P.A, vad de vill åstadkomma med sina ironiska attacker är svårt att sia om, men omtumlande är det.
(Tony Balogh, Aftonbladet)
"A.P.A - 02:00 (studio otukt): Slamrig och stökig garagerock som har kraftiga släktband till tidiga Ebba Grön. Energiskt och hjärtligt, men man kan inte med bästa vilja i världen påstå att det är vackert. Kom upp ur det mörka och kalla garaget, grabbar!"
(rec. ur the EYE, tror jag???)
"A.P.A - musica futurista (studio otukt): Typexempel på punkband som 'utvecklats' (läs: 'lugnat ner sig'). Storverk har fötts ur sådan utveckling. Detta gäller dock inte A.P.A som ger, ursäkta mig, ett ganska talanglöst intryck. Fåniga texter dessutom." (Håkan Lagher Schlitz)