(född 1740, Hofsekreterare, död 1795)
Står på öfvergången mellan detta och nästa tidehvarf men hade redan före 1772 års statshvälfning fullt utvecklat sin helt och hållet egendomliga skaldenatur. Under frihetstiden diktade Bellman till god del de originella sånger, som gjort honom så ryktbar, och var redan då mycket populär. Hans visor sjöngos öfver hela landet, och då Gustaf III kommit på tronen, tog han den »vilda sångfågeln» i sitt hägn.
Hans skaldskap spritter af lif och sanning, däri röra sig lefvande gestalter från det glada hufvudstadslifvet inom vissa kretsar under 1760- och 1770-talen, gestalter hvilka i sig själfva bära vittnesbörd om sin naturtrohet och sanning och som faktiskt voro gripna ur lifvet.
Bellmans bästa sånger äro samlade i tvenne serier, Fredmans epistlar och Fredmans sånger, till största delen diktade åren 1766--1777 och redan de kända i vida kretsar men samlade utkomna från trycket först på 1790-talet. I dessa framträda egenheterna i hans skaldelynne mest bestämdt och utprägladt. Bellman är humorist, glädje och sorg tona förenade i hans sång; bakom de mångskiftande, ytterst komiska, ja, till och med groft burleska figurer, som han med sådan målande sanning och kraft framtrollar, en Fredman, en Mollberg, en Movitz, en Ulla Vinblad, skall en uppmärksam iakttagare stundom finna uttryckt en vemodsfull tanke på jordelifvets ringhet och förgänglighet, och i den glädjebägare, som skalden kredensat, finnes nog mer än en droppe sorg och bekymmer.
Bellmans humor är icke blott ett uttryck för hans eget hjärtas känslor, utan -- såsom redan är antydt -- den framträder förkroppsligad i en mängd natursanna och åskådligt skapade figurer. Han är en öfverlägsen skildrare med sinne för det konkreta. I nära samband härmed står, att oaktadt Bellmans sånger till sitt skaplynne äro lyriska, ett berättande element gärna är i dem inlagdt.
I Bellmans diktning är musiken på det närmaste förenad med poesien, och äfven om han lånade snart sagdt alla sina melodier från andra håll, förstod han att välja dem och lämpa dem så väl till sina sånger, att melodierna nu nästan blott lefva i samband med dessa och för det allmänna medvetandet stå såsom fullt bellmanska.
Bellman's Vaggvisa - Arrangement by Beethoven
Carl Michael Bellmans Berättelse