Sudden death - nu ute som pocketbok profile picture

Sudden death - nu ute som pocketbok

suddendeathmalmquist

About Me

Sudden death - nu ute som pocketbok

Pressröster om Sudden death:

Kim Skotte, ”Ishockeypoeten” Politiken (Dk)

’Sudden Death’ er landet midt i et tomrum. I det sportsglade Sverige er der ingen tradition for at skrive sportslyrik. Med ’Sudden Death’ er det første gang, en svensk diktsamling har været dedikeret til en sportsgren. Det er lige på og hårdt, men det er også raffineret, konkretistisk digtekunst.

Anna Hallberg, ”Spelets regler” DN

Se Tom Malmquists eminenta diktsamling ’Sudden death’ till exempel. Det är en diktsamling som lyckas vara både kraftfull, drabbande och originell såväl språkligt som tematiskt, samtidigt som den är obarmhärtig i sin kritik av hockeyvärldens våldsmekanismer. [...] Sista raden i Tom Malmquists diktsamling lyder: ’Optimal aurosalnivå. Reaktion. Förlust.’ Som poesidebut, läsupplevelse och litterär prestation borde ”Seger!” vara ett bättre slutomdöme.

Ingrid Elam, ”Plötslig död blir levande dikt” Idrottsforum

Sedan flera decennier tillbaka är det framför allt kvinnliga författare som ifrågasatt bilder av vad det innebär att vara man eller kvinna och därmed de rådande maktförhållandena mellan könen. Men plötsligt syns de överallt: manliga författare som vill plocka isär manligheten för att befria mannen. I det laget spelar Tom Malmquist i första femman.

Johan Såthe, ”Till alla reklam-f***or” Resumé

Diktsamlingen är fantastisk. Den stundtals brutala anslagen fungerar väldigt bra i den aggressiva sportmiljön. Som gammal hockeyspelare kan man känna igen en del av de känslor och aggressioner som man kände när man spelade. Men aldrig pratade om. Förmodligen hade man inte Tom Malmquists förmåga att klä stenålderskänslorna i ord.

Sigrid Nurbo, ”Poeckey” Dagensbok.com

hockeyförbunden [borde] ha som regel att dela ut "Sudden death" till alla nyinskrivna knattar. Fast framförallt är det de skrikande läktarpapporna och prestationsinriktade idrottstränarna som borde läsa den och ta lärdom.

Bengt Emil Johnson, ”Tuffa poetiska tag i rinken” Dala-Demokraten

Som ett oavsett inlägg i den debatten kommer Tom Malmquists debutdiktsamling Sudden death - den första diktbok på svenska där ishockeyn tillhandahåller motiv och, mer än så, skildras inifrån rinken och omklädningsrummet. [...] Om den plötsliga dödsdrift - rovdjursinstinkt - som dväljs i mänskliga gener handlar väl ”egentligen” den här boken. Som är en stark och löftesrik debut.

Johan Esk, ”Resultatbörs och annan poesi i USA” DN Sport

Tom Malmquist går ut stenhårt med mycket kön och kött och hårda tag i rinken och sedan kommer ”suspen” runt ansiktet när han varit sämst i laget. Skrivet med ett så avståndstagande sätt att recensenterna fintas upp på läktaren och breder ut sig. Vad härligt. En ung man som skriver så här om hockey och våld.

Magnus Sjöholm ”Hockeyns första egna diktsamling”, Smålandsposten

Malmquist och hans Suddenpoesi borde turnera runt Elitserien och Allsvenskans periodpauser. Publiken borde älska de här dikterna - om de vågade, om de hade modet.

Gunder Andersson, ”Pucken glider in i mål” Aftonbladet

Den av skridskoskenor svårt sargade Börje Salming skulle säkert nicka gillande inför bilden ’skridskoskenorna / förskärarna på fotsulorna.’ Malmquist anslår också mer traditionellt lyriska tonfall. Ibland tycker jag mig höra Werner Aspenström. [...] Sudden death får mig att se fram emot nästa nedsläpp.

Jan Karlsson, ”Språkstark hockeykritik” Sundsvalls Tidning

Malmquist ligger nära psykoanalytiskt inspirerade teoretiker som Erich Fromm och Klaus Theweleit i denna närgångna och litterärt fungerande studie av en endräktig och destruktiv manskultur med implicita homoerotiska inslag.” Det är detalj- och sakkunskap. Minneskonst, bra poesi.

Staffan Engstrand, Bibliotekstjänst

Denna diktsamling rymmer en alldeles egen, mycket originell vokabulär, bestående av lika delar medicinska benämningar på kroppen och sportterminologi, i vid bemärkelse. Dikterna rymmer ett stort mått av vrede, ilska, uppdämda aggressioner. Många tunga, kraftfulla, våldsamma ord kontrasterar mot det sköra och sårbara [...] Det är en medveten ordekvilibrist som skriver, som känner sin Åke Hodell eller, varför inte, sin Stig Larsson.

Stefan Eklund, ”Fotboll är inte kultur” Borås Tidning

Tom Malmquist är ett före detta superlöfte inom ishockeyn och hans diktsamling är ett kraftfullt försök att bearbeta den bakgrunden. Med hans poesi förs vi in en värld som sportjournalistiken sällan rapporterar från. [...] Sudden death är en effektiv lyrisk nedmontering av ishockeyns manliga våldsideal.

Peter Westermark, ”Om Malmquists ’Sudden death’” Hockeysverige

Om jag vore aktiv inom ungdomsidrotten skulle jag försöka tvinga på min förening Malmquists diktsamling som obligatorisk läsning. Det finns ett stort värde i att börja resonera om de värden man vill förstärka och vilka man vill motverka. Malmquists inlägg är det mest uppriktiga jag läst på länge, och jag kan se framför mig hur det kan avfärdas med teser som ”så här har det alltid varit, går inte att ändra på”.

Björn Gunnarsson, ”Lyrisk kontaktsport”, Göteborgs-Posten

Samtliga dikter innehåller expressiva, utskurna närbilder, stötvis och blixtsnabbt återgivna, som klipp från en tv-kamera vid sargen. Tom Malmquist bedriver verkligen poetisk kontaktsport.

My Interests

Sportens empatilösa drag

14.02.2007 Jag var fyra år när jag började med ishockey. Trots en löftesrik framtid slutade jag helt och tvärt när jag var 16. Varför? Under flera år var min förklaring att jag helt enkelt hade tröttnat. Tröttnat? Tja. Vad är ishockey? Vad gör denna sport egentligen med människor? Och efter vilka ideal fostras man inom denna idrott? I en hockeyrink upphör de mänskliga rättigheterna, där härskar det folkliga våldets ideologi, hyllat, applåderat och älskat av västvärlden. När jag för en tid sedan satt och väntade på tunnelbanan, såg jag en gammal lagkamrat till mig från Huddinge hockey, Sanny Lindström, på bild i en av våra dagstidningar. Det stod: ”Blodigt. Timrås Sanny Lindström åkte igår på en ruskig smäll av Martin Plüss i bortamötet mot Frölunda. Lindström kunde dock röra händer och fötter. Han togs till sjukhus.” På bilden ligger Sanny med ett stort nackskydd på sig, det blöder från bakhuvudet, en stor mängd blod har redan runnit ut på isen. Klarade sig Sanny? Javisst, han är på isen igen. Detta är ingen ovanlig situation inom hockeyn. Och för något år sedan när AIK mötte Rögle i hockeyallsvenskan, utbröt slagsmål. Något som ofta händer i en kampsport som hockey, och som inofficiellt ingår i spelet. Handskarna var i alla fall kastade och AIK:s Mats Christéen slog allt vad han orkade mot Mikael Gaths oskyddade huvud. TV visade bilderna när Gath sjunker ihop och börjar krypa på alla fyra över isen, bort från sin angripare, med blodet rinnande från ansiktet. Trots matchstraffen och avvisningarna från rinken fortsatte våldet utanför banan, i spelargången. Christéen skriker flera gånger att han ska döda Samuel Beckstrand i Rögle. Tillskyndande ordningsvakter kunde endast med möda skilja hockeyspelarna från varandra. Jag tror inte att Christéen betraktade Gath som medmänniska, utan enbart som ett tomt objekt, en fiende. För vad innebär det att tänka med kroppen? Är det så att den drillande kalkyleringen med tiden blir en reflexmässig kroppslighet: ett i köttet programmerat hat? John Ziegler försvarade under sina glansdagar som ordförande för National Hockey League hockeyvåldet så här: ”I ett spel med konstant frustration tycker jag att det är acceptabelt att män släpper klubbor och handskar och försöker ge någon annan en smocka.” De ideal som finns inom hockeyn har krigiska och empatilösa drag: betraktande av sina medmänniskor som innehållslösa objekt; aggressivitet; våldsbenägenhet; brist på empati; strävan efter att dominera andra. Efter både OS-guld och VM-guld är Sverige en av världens främsta hockeynationer. Och i denna hockeyrörelse är jag liksom väldigt många andra svenska barn fostrade.

Tom Malmquist

Titel: Sudden death

Förlag: Wahlström & Widstrand