David Shutrick

Vem är David Shutrick?
David körde koltåren i Örebro, Manchester och Molkom – denna legendariska värmländska utkant – där David trillade i Beatlesgrytan mitt under playbackrepetitionerna i Ulf Malmros garage. Tagen av stundens djupa allvar släppte David greppet om hockeyklubban och sade: -Jag vill göra en riktig skiva!
Femton år senare fick han ett kontrakt med ”The Record Station” (1989) och den första skivan ”Sambos på försök” (1991) släpptes. Den speglade hans traumatiska tid som nyinflyttad värmlänning i ett bostadslöst, laglöst Stockholm. (En 2.a, svartkontrakt i stan kunde ledigt kosta 70 000kr!! Pengar som man ju aldrig skulle få tillbaka!)
Radion som då hette P3 spelade samtliga skivans låtar, och det var ju trevligt, även om han själv var besviken över att inte skivan sålde guld i USA.
Arbetet med nästa skiva tog vid, ”Finland”(1992). Skivbolagets frusna hjärtan och plånböcker värmes av spåret ”Blå Container” och de gjorde åter igen tummen upp för vår värmländske vän. Detta utspelade sig på den tiden då ett skivbolag tänkte; TRE skivor för att bygga upp en artist, istället för EN singel och en tv serie på femman. ”Finland” kom att tryckas i det nya formatet CD. En brusfri plastskiva som man kunde måla, repa med sax och hoppa på med slalompjäxor, utan att den skadades. Praktiskt, tyckte David.
CD blev lika populär som Silvia och kungen och livet blev lättare att leva. All-ätarna köpte skivor för att deras nya cd-apparater skulle låta och David åkte ut på turné. Medmusikanterna hette Michael Malmgren, Mats Asplen och Fredrik Dahl, begåvade killar som snart startade ett eget band ”Bo Kaspers Orkester” featuring Bo Sundström.
David bidrog med texter till BKO – Hål (1993) och ”Vi kommer aldrig att dö”.(1996) – trots att BKO’s försäljningssiffror gjorde honom gollum-grön av avund långt in på 2000talet.
Livet dansade vidare för och med David. Han fick ett bra mottagande av skivan ”Hobby”(1994) Hans texter uppskattades av såväl borgare som bönder. Artister ville skriva med honom men den stora framgången uteblev. Som en Prozac-kur hade dock musikbranschen rätat ut hans höga förväntningar och han var nu tillfreds med det som var honom givet.
Den sista soloskivan kallade han för ”David”. Ansvaret för produktionen föll på Heinz Liljedahl istället för trotjänaren Lennart Östlund som producerat de innan. Det var svårare att höras och synas denna gång och han bestämde sig resolut för att sluta sjunga själv. Folk i massor vallfärdade med barn och kreatur till hans bostad men David var obeveklig… Han vände sig istället till barnen och skev tillsammans med Mija Folkesson ”Mona & Mastiff”(1996) och ”Herr mask är bäst”(1997) tillsammans med Tomas Hirdman. Av dessa barnsliga sånger gjorde SVT 14 videos som rullar kontinuerligt i Bollibompa.
När Johan Lindström producerade Svante Thuresson ”Vi som älskar & slåss”(1997) behövde dom fina låtar, och då stod David längst fram i kön utanför studion med gitarren i hand.
Johan Lindström och Lina Englund är två begåvade bekanta till David och efter mycket slit var deras gemensamma projekt ”Wanting you would be ”, Selfish,(1997) klart. Alanis Morriesette valde Selfish som förband. Michael Stipe i REM sa i ”sen kväll med Luuk” att Selfish var hans Favoritband i Sverige. Bono är med i U2 och Alana Davis valde "Lonesome Road” (I don’t care) som singel till sig själv. Varför blev då inte Selfish det största som hänt svensk musikexport sen Leif Pagrotsky? Frågorna hopar sig… Det finns dock planer på att Selfish ska göra en skiva till snart: -men först måste det bli fred på Jorden, i alla fall i Norden, har bandet sagt.
Till sist vet vi ju alla hur det gick för David. Han trivs i New York, Hawaii och Nice.