Bruset

Info in English? Check the blog section!
Bruset bildades sommaren 1975 av barndomskamraterna Hans, Janne, Thorbjörn och Håkan L. från femtiotalsförorten Kortedala i Göteborg. Under det första året ingick även Stefan Martinsson, sång.
De första repetitionerna skedde på ett sommarstängt Sprängkullen med utrustning som delades med Kai Martin och hans vapendragare Gomer Explenschs – Ola Brunius – dåvarande band. Samarbetet fortsatte under hösten då båda banden repade i Röhsska museets föreläsningssal. Håkan Sandsjö från Tuve på Hisingen rekryterades till platsen bakom Brusets trummor och bandet hade en del spelningar på privata fester.
Repertoaren bestod av mer eller mindre haltande tolkningar av Peter Greens Black Magic Woman, Spencer Davis Groups I’m a Man och House of the Rising Sun, för att ge några exempel. Så småningom fann Bruset en replokal ovanför spårvagnstunneln under Kortedala Torg.
Medlemmarna i Bruset var alla stora rock’n rollfans och grävde fram allt mer obskyra covers. Band som MC5 och Flamin’ Groovies upphöjdes till husgudar, men även den brittiska pubrocken gjorde stort intryck på bandet. När punken kom verkade det som en adrenalininjektion och bandet började skriva egna låtar med svenska texter.
Medlemmarna i Bruset var alla födda i mitten av femtiotalet och kände sig kanske lite för gamla för att helt identifiera sig med alla punkens idéer, men när bandet mötte generationskamraterna i Göteborg Sound uppstod tycke och ett djupare samarbete diskuterades.
Detta ledde i november 1978 till grundandet av Garageligan, till vilken Attentat och Kai Martin & Stick! snabbt knöts. Göteborgs punkband stod snart i kö för att få vara med i denna gör-det-själv-sammanslutning, och Garageligan gjorde snabbt intryck på Göteborgs musikliv.
Hösten 1978 släppte Bruset sin första egenproducerade singel.
A-sidan var en snabb rocklåt – Radio Aktiv – medan b-sidan (Nattsteg, med text av Kai Martin - hans första utgivna alster) var ett första, trevande försök att spela reggae. Nästa år kom ”Ett fall för John Drake” med ”Modern Pop&Twistmusik för den moderne konsumenten”. Rik och lycklig, Nittio procent, Vitt brus och Återvändsgata hette spåren på denna ep.
Bägge plattorna släpptes ursprungligen på Gbg Records, som inte var något reguljärt skivbolag utan enbart en etikett som Göteborg Sound släppte sina plattor på.
År 1980 hade Nacksving mjuknat i sin tidigare delvis avvisande attityd till Göteborgs nya band och Bruset spelade in singeln (Jag hatar) Sigmund Freud/Non stop Stockholm för bolaget. Vid denna tid hade bandet kompletterat sin snabba rock med ett stort antal ska-låtar.
Inför inspelningen av Nacksvingsingeln hade Anna Gustner tagits in på klaviatur. Hon medverkade även i bandets första försök att spela in en lp – som avbröts på grund av meningsskiljaktligheter med Nacksving. Anna stannade dock kvar som permanent medlem.
År 1981 lämnade först Håkan Lundberg Bruset. Han ersattes av Håkan Sandsjös äldre bror Peter, veteran från sextiotalets legendariska musiknav Buråsgården. Håkan Sandsjö lämnade själv Bruset något senare, och efter att ha haft problem med att hitta en trummis som kunde fylla luckan, gjorde bandet en rockad; satte gitarristen Janne Blomquist på trumpallen och en gitarr i händerna på Thorbjörn Jonsson, som fick dela sången med Hans Anderson.
Inspirerade av reggae, afrikanska rytmer och, inte minst, Talking Heads, utvecklade bandet en egen sorts rytmrock. Håkan Sandsjö var snart tillbaka igen, denna gång på percussion. Vid spelningarna kompletterades sättningen med proffsmusikern Olle Niklasson på saxofon och vid några tillfällen även av en trombonist. Ljudtekniker var, med något enstaka undantag, Göran ”Guran” Blomgren.
Denna sättning spelade in en singel – Du kommer inte undan/Dansa struts – för Nacksving och ett nytt försök att spela in en lp diskuterades. Det gamla proggbolaget, som vid denna tid dominerades av Björn Afzelius, tyckte dock att singelns texter hade ett alltför tungt politiskt budskap varvid Bruset avbröt vidare samarbete.
Trots flitigt turnerade lämnade medlemmarna, de flesta lågt betalda offentliganställda, aldrig sina vanliga jobb. När det våren 1984 verkade som om heltidsspelande var det enda sättet att utveckla bandet, valde medlemmarna att upplösa. Familjelivet fick gå före. Den sista låten Bruset arbetade med var en rak rocklåt – cirkeln var sluten. Ingen av de ordinarie medlemmarna fortsatte spela i någon större omfattning.
Bruset spelade i de flesta städer mellan Stockholm och Köpenhamn under åren 1978-84 och medverkade i flera radioprogram. Alla Brusets affischer och skivomslag utformades av Håkan Sandsjö, som även satte sin tydliga prägel på Garageligans affischmaterial. Namnet Bruset är en förkortning av Ollonbrus, ett alternativ till efternamnet Olsson, som dök upp i en monolog med Lasse O’Månsson i en tidig Svenska Ordrevy.
Bruset återuppstod för en kväll i oktober 2004, för en spelning på Svensk Punk 26 år, en gala med ett antal återuppständna originalpunkband, på Chalmers Kårhus i Göteborg. En kväll som vi sent glömmer, inte minst för stora delar av den entusiastiska publiken var i våra barns ålder. Men en gång räckte. Tack till er som var där!