MÃ¥rten Sahlin

Jag har spelat i band sen jag var tio år. Jag styrde och ställde och skrev det mesta i dom flesta, och i tonåren fick jag smeknamnet Der Führer av mina kompisar för att jag bestämde så mycket. Jag hade också "onda ögat" att ta till om nån spelade fel. Vad som händer när nån är så där krävande och jobbig är att folk tröttnar på en, så nu sitter jag mol allena i min studio och spelar in gråtmilda sånger. Och kompar mig själv. Tyvärr blir jag lika arg när jag själv spelar fel... Efter lite skivor och turneér i några år, bla med en duo som hette Limbo, så har jag jobbat som producent och låtskrivare i egen studio med allehanda grejer, från Alcazar, A Teens och Army of Lovers (artister från A till...A?) till musik för dansföreställningar, TV-program mm mm. Nyligen producerade jag min vän Dalas braiga skiva "Miami Sky". Kolla in den... Jag har t.om spelat in sju herrar i femtioårsåldern i slips och kostym sjungandes YMCA. Och slipsarna var inte ens i pannan! Steget från gaydisco till depressiva sånger kan tyckas långt. Och det är det. Men saken är den, i vissa fall hoppar man på projekt för att slippa söka jobb på Posten, i andra för att man gillar musik i fler än en form, och på allvar kanske tror att man kan göra nåt bra med femton nördar som sjunger sämre än dom lirar boll (jag syftar på FCZ som jag gjorde en kamplåt till). Det kan man inte. Så ibland förlorar själen, och ibland förlorar musiken. Och allt som oftast förlorar båda två. Självklart har jag skrivit en låt om det också, nu när jag äntligen kan vända ut och in på mig själv utan att nån säger ifrån. Och nu när Rupert Murdoch köpt MySpace så kan t.om jag känna mig trygg nog att hoppa på det här tåget, för säkerhets skull i vagnen längst bak... I edited my profile with Thomas' Myspace Editor V4.4