Här kommer en liten historia om förgången tid.
Det är smällkall vinter och natt. En gammal dieseldriven postbuss ombyggd till turnefordon kryper genom Norge och närmar sig långsamt svenska gränsen. Punkbandet Tant Strul är på väg hem efter en turne i fjordlandet.
Det har varit ett litet helvete. De har lämnat ut sig till cowboyhattar som kastade glåpord och nästan ägg.
En svagt ljus är tänt inne i busskupen och fem stycken tilltufsade 20 åringar ligger i varsin koj med filtar och jackor högt uppdragna över ansikte och kropp.
Som små foster håller de igen och väntar på morgonen.
Den sjätte kör och den sjunde läser en tidning.
Det är ödsligt och det är skog. Den sjätte tittar på diesel mätaren. Motorn låter trög.
Han tittar på diesel mätaren igen..och igen..och igen.
Bussen hackar till och stannar, tungt och ödesmättat som en flodhäst. Den sjunde låter sin tidning falla, sen tittar han ut men ser ingenting. Han tar sig dit fram och frågar,
- Är det kört? Han får bara en blick av den sjätte som svar. Framför bussen faller två långa ljuskäglor på en tvåfilig väg. I ljusets ytterkant kan de se trästammar, raka som furor.
Det är furor. Furor och furor.
-Vi måste hämta bensin.
-Vad är det? Kajsa kommer, innan hon hunnit ställa sig upp, fram till förarplats.
-Soppatorsk.
Hon sätter sig med fötterna uppdragna på sätet, händerna håller för öronen.
-Jag måste hem, han har inte svarat i telefon på två dar, han har träffat en annan, jag vet det.
Sebastian ligger i överslaf, han reser sig på armbågen och tittar rakt ut i luften.
-Ge upp det där...jävla egogädda..eller sök hjälp.
Kajsa kryper ihop och vaggar som en mentalpatient.
- Vi måste hitta bensin säger den sjätte en gång till och reser sig ifrån förarplats.
Sebastian sätter på sig byxor och andra kläder, sen går de två iväg, rakt ut till furorna och natten.
-Att de orkar.
Nike ligger raklång längst bak och tittar i taket som är botten på den övre sängen.
- Jag skiter i det här. Det får va slut nu.....det är klart att det kommer att lösa sig.
Sjuan tar upp tidningen igen och sätter sig på förarplats. Han lägger upp båda fötterna på ratten.
-Det är inte så jävla säkert....Snart blir det kallt.... När batteriet är slut. Kajsa hör honom. Hon hulkar och vaggar.
De väntar men ingenting händer, sen ropar Malena.
- En bil, det kommer en bil! Hon hoppar ner från en överslaf och kastar sig fram, river Kajsa som obestämt börjat röra sig lite framåt.
Malena bänder upp dragspelsdörren medan de andra bara gapar.
De fladdrar av ljus mellan furorna, hon springer ut och står mitt i vägen som en lysande stjärna när långtradaren vräker förbi.
Hon kommer tillbaka tyst och bara sitter där.
Liten leker med en nalle,
- Mammas Maja ska få den här när Majas mamma kommer hem. Mamma längtar efter Maja.
Liten spelar på en bas som är större än kroppen. Hon har ett barn som hon har köpt en nalle till. Hon är inte längre på turne men hon är inte heller hemma.
Hon vill inte vara där hon är, därför är hon inte där hon är.
Nu knackar det hårt på glaset i dragspeldörren.
Mannen som tittar in har en stor röd näsa och han ropar saker på norska som sjuan verkar förstå för han börjar klä på sig och påstår att mannen har hur mycket bränsle som helst i sin stuga.
- Hur vet du det? skriker Malena.
- Därför att han säger det!
- Och du kan norska plötsligt?
Sjuan får med sig Kajsa till mannens stuga för att bära dunkar. Mannen går fort och det är snö. Kajsa har kängor från sekelskiftet på fötterna, de är snygga men utan foder. Hon småspringer och känner det som om hon jagade sin man, som om han jagade ett skogsrå och hon måste hinna före, hon måste hinna hem, annars kommer han att älska med skogsrået. Hon snubblar på en gömd gren hela tiden.
De har sprungit länge när de skymtar stugan i en glänta.
Mannen säger något som låter triumferande, sen slår han upp dörren. En kvinna sitter hukad över bordet. På diskbänken står en hembränningsapparat och överallt finns vita dunkar, i varje hörn och på varje hylla. Sprit, sprit, sprit.
- Bränsle! 100 svenska kronor dunken!
Kvinnan vid bordet trillar av stolen och de måste hjälpa henne medan mannen bara skriker.
Ingen diesel men de hittar en telefon och kan ringa SOS bärgning.
På vägen 1 km framför den till turnefordon ombyggda postbussen hittar de Sebastian och de sjätte. De sitter där och har nästan frusit ihjäl.
Det hela är en väldigt obehaglig historia.
Kajsa Grytt
