§ All teater är samtida och politisk.
Teatern är unik på det sättet att den använder sig av en mängd olika språk samtidigt och att den alltid speglar det ögonblick den föds i. Teater existerar i det ögonblick då dess nätverk av texter, den talade texten, den visuella texten, den musikaliska texten etc., möter den publik som tolkar dess budskap. Teatern är ett offentligt uttalande och är därmed till sin natur politisk. Det ögonblick skapat av mötet mellan scenkonstnär och publik måste utnyttjas för att diskutera och förhoppningsvis förbättra det samhälle vi lever i. Att försöka undvika denna debatt skulle vara att acceptera samhället i dess nuvarande form. En scenkonstnärs tystnad, hennes medvetna flykt från sin egen potential och betydelse, skulle i sig vara en politisk handling av konservativ eller rent av reaktionär sort.
§ Naturalismen måste bort från teaterns rum.
Den naturalistiska form som dominerat den västerländska teatertraditionen i hundra år är en konstnärlig återvändsgränd, helt inkapabel att förverkliga teaterns enorma potential. En form som nöjer sig med att enbart kopiera fysiska och psykiska mönster och endast spegla det uppenbara, kan aldrig passera de gränser vår vardag och dess trötta rutiner påtvingat oss. Teatern ska inte kopiera eller imitera verkligheten, utan återskapa och omskapa den. Istället för att förslappas i det bekantas trygghet, måste teatern våga använda hela sitt register av lek, ritual, magi och dröm för att utforska den mänskliga existensen och glänta på dörren till dess möjliga framtid.
§ Teater handlar om det skapande kollektivet.
Teatern är ett samlat konstverk, en rad olika uttrycksformer som flätas samman för att skapa något större än de separata beståndsdelarna. För att bäst ta vara på denna unika situation måste scenkonstnärer med specifika kompetensområden få stor frihet att utveckla de olika beståndsdelarna. Kommunikation, kompromisser och ledarskap är alla livsviktiga för teaterns överlevnad, men att se skriftlig dialog som viktigare än scenografi, danskoreografi viktigare än musik eller regi viktigare än administration, är att begränsa och försimpla teatern. Att se det som naturligt att en enda auteurpersonlighet, en ensam visionär skulle kunna stå för alla svaren är att beröva teatern dess viktigaste hörnsten, dess mångfacettering.
Myspace Editor
Pimp MySpace
