MÖLLER

STORA DRÖMMAR I KRAS! - Tjugosju har satt sina spår.Trotts att inget har förändrats på tio år. Lika vilsen då som jag är i dag. Men då såg folk inte mig som patetisk åh svag. Jag har inte mognat så som du. Jag har samma frågor då som nu. Åh jag sjunger samma visa jag sjöng förut. Det finns en saknad i mitt liv. Vet inte vad åh vem jag vill bli. Jag trampar runt i samma fotspår utan slut. Ett liv av fest har gjort mig sval. Försöker döva dessa tankarna som mal. Med mer ledsen än likgiltig som mål. Så kanske undviks jag Guds vredes skål. Ska jag leva livet ut, som om livet snart tar slut? Eller kommer det en dag då allt känns rätt? När jag vet säkert vem jag är. Allt om mina begär. Eller lever jag livet ut på samma sätt? Jag har fallit åh fängslats av ideal. Jag har lurats att tro, att vi har ett val.Men det är ju svårt att välja vad man vill. Vi bara flyter på å meningslöst finns till. Så rastlös inuti, som ett barn om vad den vill bli. Fast om jag trott på förutbestämdhet. Fanns inget misslyckande nu. Jag kunde inte bli som du. Istället lever jag ut en bitter verklighet – STORA DRÖMMAR I KRAS KANSKE GÖR EN VIS? – ELLER FÖRDUNKLAS ETT LIV AV EN 30- ÅRS KRIS? – OM HOPPET FINNS TILL FÖR ATT DRIVA ENS LIV? – FÖRBLIR MAN DÅ LIKA NAIV?!!!!!!!!! :::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::: :::::::::::::::::::::::::::::: – Text och musik, sång och gitarr; av Stefan Möller– Arr, piano/hammon, trummor, bas, körer, gitarr pålägg och mix av Robert Stålbro (från The National Anthems) ............................................................ ...................................................... DU OCH JAG! - Du och jag, som små små barn, inför varandra. Du och jag, det är nått vi vill åt, där vi rotlöst vandrar. -FAST INGEN VA KÄR, KUNDE VI ALDRIG VA ISÄR. - SOM VARANDRAS ANDETAG, ÅH SAMTIDIGT KVÄVDES VARJE DAG. - TROTS ATT KÄNSLAN ALDRIG FANNS, NU SAKNAS DEN NÅNSTANS. - SÅ OUTHÄRDLIGT ATT VA I MEN HEMSKARE ATT BLI FRI. -Du och jag, ambivalens, sen vi fann varandra. Du och jag, som vilsna barn, precis som alla andra. - HON BLEV GJORD TILL ATT INTE FINNA ORD. - OCH JAG DUM NOG ATT JAG ALDRIG FÖRSTOD. - ATT HON KOM SOM HON ÄR. INGA OMSKRIVNINGAR DÄR. - MEN FRÅN BÖRJAN FRÖS VI FAST OCH BLEV ALLTMER VARANDRAS LAST..... - ALLA OLÖSTA BRÅK, VI TALA ALDRIG SAMMA SPRÅK. - JAG INSÅG ALDRIG HUR JAG LÄT MEN FÖRSTOD DET NÄR HON GRÄT - NÄR JAG VILLE SÄGA DET JAG VILL, RÄCKTE ALDRIG ORDEN TILL. - VI HADE BARA KLARAT EN NY CHANS OM DET FÖRFLUTNA ALDRIG FANNS! (.....Det fanns en mening med oss två men aldrig att förstå oss på den då - Kunde vi va på annat sätt, eller gav vi upp för lätt. sen när bara minnena fanns kvar, romantisera jag om hur allt var. - För en slags trygghet i våra liv, återigen samma säng som tidsfördriv.....):::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::: :::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::– Text och musik, sång och bas; av Stefan Möller– Arr, piano/hammon, trummor, och mix av Robert Stålbro (från The National Anthems)

Myspace Layouts at Pimp-My-Profile.com / Red plaid - Image Hosting