Orup

Orup tillbaka?
- Ja, ”Faktiskt” – nytt album ute 15 november.
Under sex år har det varit tyst om Orup.
Eller rättare sagt: under sex år borde det ha varit tyst om Orup. Vad som hänt är att parallellt med att Orup själv ägnat sig åt annat än sin solokarriär så har en ny generation upptäckt hans musik och börjat gräva djupt i en av svensk pops starkaste sångkataloger.
Utan att han var aktuell med något hamnade Orup i somras på omslaget till fanzinet Ondskan. Tidningen förkunnande: ”Orup är en av Sveriges största popstjärnor; av det gamla gardet.” Artikelförfattarna Hanna Fahl och Anton Gustavsson skrev att Orup skapade ”ett nytt rum, där pop betydde populär och där moderniteten kunde möta folkligheten”.
Ett annat tecken på att något hänt har kunnat beskådats de senaste tre åren på Gotland.
”Jag och min familj är numera på Gotland på somrarna”, säger Orup. ”Det har blivit en semestertradition att jag spelar ett par kvällar på Burmeister i Visby, bara på kul. Det är bara jag och en akustisk gitarr. Den enda annonseringen har varit att någon satt upp en lapp i dörren. Jag förväntade mig en publik med blaserade badgäster i min egen ålder, men det har blivit helt galet. Stället fylls av 17-25 åringarna som kan varenda textrad.”
Publiken på Burmeister får själva önska låtar. Att en svensk barpublik kan texterna utantill till svenska klassiker som ”Magaluf”, ”Där står pojkarna på rad”, ”Stockholm” och ”Min mor sa till mig” är kanske inte så konstigt.
”Men jag märker att det hänt något när de även plötsligt kan texterna till låtar som ’Vid min faders grav’ och ’Som isarna (när det blir vår)’”, säger Orup. ”Det är nytt. Så har det inte varit tidigare. Jag har också märkt samma reaktion när jag gjort företagsgig. Jag gillar företagsgig. Det är en otroligt krass värdemätare: ’Det som funkar, det köper vi.’ Där går det inte att förlita sig till trender eller gamla meriter. Men den sortens förfrågningar har ökat något enormt de senaste två åren.”
Thomas ”Orup” Eriksson föddes i november 1958 i Huddinge. Han debuterade nio år gammal som tamburinspelare tillsammans med sin pappa som var jazzpianist. Efter att ha varit med i band som Intermezzo, Ubangi och Thereisno Orchestra kom Orups verkliga genombrottet hösten 1987 då han 29 år gammal debuterade som soloartist.
Solodebuten ”Orup” följdes av ”Orup 2” (1989), ”Orupean Songs” (1991), ”Stockholm & andra ställen” (1992), ”Jag vände mig om men det var ingen där” (1993), samlingsalbumet ”Flickor förr & nu” (1996), ”Teddy” (1998), ”Elva hjärtan” (2000) – och nu ”Faktiskt” (2006).
Vad hände egentligen i glappet däremellan?
”Efter ’Elva hjärtan’, som inte var ett helt lyckat album, fick jag ungar väldigt tätt”, säger Orup. ”Jag kände att det här kommer inte att funka. Att fortsätta skriva låtar, spela in dem och sedan åka ut och vara popartist…. Nej, med två bäbisar hemma kommer något att bli lidande. Så jag valde familjen och lade artistkarriären på hyllan.”
”Min plan var i stället att bli hired gun, låtskrivare åt andra. Jag har alltid skrutit om hur bra jag är på att skriva låtar. Jag beslutade mig därför för att testa mig själv – hur bra är jag egentligen? – men det gick inget vidare... I efterhand kan jag se vad jag gjorde för fel. Jag trodde att det blev bäst om jag kollade på artisterna jag skrev till och skräddarsydde låtarna. Det blev OK men det blev aldrig riktigt bra. Framförallt blev det inga hits, vilket är den slutgiltiga värdemätaren, och jag började få dåligt självförtroende.”
”Det lossnade först när jag började jobba med Lena (Philipsson). Det var bråttom som fan att få ihop hennes låtar. Jag hann inte tänka efter hur det borde låta utan bara skrev och skrev som om det vore till mig själv – och då funkade det igen. Det funkade när jag inte försökte vara någon annan än mig själv.”
För vad är ”Det gör ont’ om inte en typisk Orup-låt?
”Precis. Och det var efter Lena-skivan som jag blev sugen på att prova själv som soloartist igen. Barnen hade också börjat på dagis och var inte längre lika beroende av mina tider. Egentligen skulle jag gjort en ny skiva redan i fjol, men Lenas uppföljaralbum kom emellan. Därav att det dröjt fram tills nu.”
Orups nya album ”Faktiskt” innebär en nystart i flera bemärkelser. Hans kontrakt med Sony har gått ut. Orup har i stället skrivit kontrakt med Roxy Recordings, ett litet nystartat bolag med Leif Käck som VD. Leif Käck och Orup har jobbat tillsammans i över 15 år på Warner och Sony.
Tillsammans med producenten Anders Hansson har Orup och Leif Käck just tagit över gamla Cheiron-studion vid Fridhemsplan, den legendariska hitfabrik där Britney Spears spelade in ”Baby One More Time”.
Skivbolaget Roxy Recordings ägs av danska Nordisk Film som även sköter distributionen. Bolaget gör 50/50-dealar med artisterna på ett sätt som kan jämföras med litteraturens Piratförlaget. Orup är inte delaktig i skivbolaget men driver i samma lokal produktionsbolaget Living In A Box tillsammans med Anders Hansson och Leif Käck.
”Nu har vi skivbolag och studio i samma byggnad. Jag vet inte om det är så smart, men en gammal dröm för mig”, säger Orup som alltid haft Motowns Hitsville och Stock-Aitken-Watermans PWL-studio som förebilder.
Permanent producent i Roxy-studion blir Anders Hansson. Förutom att Anders Hansson jobbat med Orup på nya albumet – han gjorde även Lena Ph:s två senaste album – är han mest känd för sina produktioner åt BWO (Bodies Without Organs). I Roxy-studion kommer det även att finnas ett rookie-rum, där nya talanger får en chans att experimentera sig fram.
”Jag gillar verkligen att vi med Roxy går tillbaka till småskalighet”, säger Orup. ”När vi skulle plåta till skivomslaget – där jag försöker se ut lite som Johnny Cash – var det Leffe (Käck) själv som kom med en strykbräda, en strykbräda han hade tagit med sig hemifrån. Det är lite som det var förr. Alla är delaktiga i alla och tar också ansvar för allt. Det är lite ’vi mot världen’-känsla.”
Krisen i skivbranschen har blivit ett mantra, men Orup deltar inte i klagandet. Det nya musikklimatet på 2000-talet passar honom perfekt. Bärbara Mp3-spelare och affärer som iTunes Music Store innebär att det återigen är låtarna som hamnat i fokus – vilket är precis vad Orups artisteri alltid handlat om.
”Jag tycker musikklimatet just nu är fantastiskt”, säger Orup. ”Sedan iTunes Music Store öppnade i Sverige har jag börjat köpa mer musik än jag gjort på 25 år. Det är otroligt häftigt. Jag har alltid gillat datorer och ny teknik och det är en enorm kick att hitta musik genom att bara klicka sig fram. Jag kan sitta i timmar och provlyssna.”
Vad köper du?
”Faktiskt lika mycket gammalt som nytt. Jag skulle kanske inte köpa ett album med Sugababes, men vilka låtar! Är det en bra låt så köper jag direkt. Jag köper låtar snarare än hela album. Egentligen skulle jag som artist på sikt bara vilja tänka på musik i bemärkelsen singlar. Jag har alltid haft ett helvete när jag ska komma på en albumtitel. Jag kan aldrig se det som ett album utan ett gäng låtar som ska ligga bredvid varandra. Tänk om man kunde släppa ett gäng singlar i stället?”
Med ”Faktiskt” är det också precis vad Orup har gjort. Orup älskar popmusik för mycket för att kunna skriva så kallade svåra albumspår.
Från början var det tänkt att nya albumet skulle ha hetat ”Sunnydale”, en hyllning till hans TV-favorit ”Buffy & Vampyrerna”. Men efter att alla som fick se titeln trodde att ”Sunnydale” innebar att Orup återigen börjat sjunga på engelska (som på ”Orupean Songs” 1991) fick det i stället bli ”Faktiskt”. En titel som i sin tur är en blinkning till Orups husgudar Pet Shop Boys och deras korta albumtitlar som ”Actually” och ”Very”.
Vad som skiljer Orups musik från mycket annat på topplistorna är att oavsett hur catchy melodierna än är – ”Jag är nog för evigt fast i discoschlagerträsket” – så har texterna alltid ett innehåll. Den publik som på konserter och företagsgigs sjunger med i vartenda ord i låtar som ”Stockholm” och ”Vid min faders grav” gör det för att texterna berättar något om deras egna liv.
På ”Faktiskt” fortsätter Orup att sjunga om samtiden i sin hemstad, Stockholm, I ”Måndag-Fredag” fångar han de sammanbitna ansikten som sköter allting perfekt i veckorna – inklusive gymbesöket efter jobbet – men sedan sitter där vid bussfönstret eller vid köksbordet och känner tomheten komma.
”Jag arbetar gärna för hårt och för länge, då märker jag knappast nån sorg”
I låten ”Indiedrottning” sjunger Orup om en indiedrottning från Vänersborg som bor i tredje hand på Skånegatan. Naturligtvis gillar inte indiedrottningen Orup-musik, men avslöjar att hon har hans första album.
Den lätt Green Day-inspirerade ”Ett regnigt regn” bekräftar, precis som gamla klassiska ”Regn hos mig” från 1989, att det regnar alldeles för lite i poplåtar. Och refrängen fälls upp lika elegant som ett paraply.
”När jag spelat på Gotland på somrarna har ungar kommit fram efteråt och varit förbryllade”, säger Orup. ”De tycker det är jättekonstigt och häftigt att när jag sjunger live så låter jag precis som jag gör på skivorna. Så brukar det inte vara med de artister de är uppväxta med. Men jag har aldrig kört med Auto Tuner och sånt, det blir fel för mig. Så på vis tillhör jag nog verkligen det gamla gardet. Vi som låter som vi gör på skiva!”