Jag längtar till Norrland fast jag aldrig varit där. Jag längtar efter regnkörer och mandoliner, och efter att musiken tystnat är allt tystare än det någonsin varit. Och större. Jag tror tystnaden gömmer sig bakom fjällen.
Ord har alltid regnat ner på mig, alltför många. De har jag kunnat hantera själv, de får samla sig på lappar och hårddiskar och kan bli långa långa brev till såna som kan öppna molnen, så solen lyser klarare. Det har blivit några sånna. För vissa människor kan tända stjärnor bara genom att låtsas att de finns. De har ett eget språk till himmelen.
Vissa kan tända alla stjärnor bakom ens ögonlock bara genom att blåsa på ens panna.
De kan också släcka ut hela universum bara genom att blinka. Tänd, släck.
Just det, nu kom jag av mig. Nu började jag prata om kärlek igen, så kan det gå. Skulle ju skriva om ord, melodier. Ja. Orden har jag kunnat hantera själv (ner i byrån, tryck på send) men melodierna har varit lite besvärligare.
De slingrar sig och dansar och spelar sig själva i min hjärna och pockar och knackar på locket till byrålådor där jag försökt stoppa ner dem.
Jag tror mina melodier kände sig ensamma i mitt huvud, de ville ha vänner. Det var nog de som letade upp Niclas och inte tvärtom, jag ville mest bara åka på festival och kanske leta upp någon ny som kan tända stjärnor. Eller bara sitta i gräset och kanske skaffa en hund.
Jag ville inte sjunga i mikrofonen som en annan som tror att den är nått, för det tror inte jag. Att jag är.
Vem är jag då. Jag är ganska snäll men jag luktar gott, ibland, på sommaren. Jag spelar helst inte gitarr för dig utan bara för mig själv när jag måste.
Blivit inspirerad av Sverige på sistone och lite av Finland med. Mest var det nog en slump, något någon sa. Ja allt är slump, kaos, atomer och hormoner. Men jag kom på att svenska var vägen framåt, skriva på svenska. Vara i Sverige.
Inte halva själen drifting mot Costa Rica eller Istanbul. Så jag ska samla ihop lapparna och melodierna och orden och spela in dem ordentligt, så ordentligt jag kan.
Jag lovar, kanske sex sju åtta stycken.
Det är det enda jag kan lova dig
Oh. Sen åker vi till Sydamerika. Eller kanske Ryssland. Vilken dröm. I'm still drifting. Det skulle vara något, ha en egen gatuorkester och sjunga genom Sydamerika, rida på lamadjur och kameler med mandoliner och en..
herreminje... detta blir ju årets längsta profiltext. Nu ska jag hejda mig. Vill du mig nått får du maila. [email protected]
