416468866

Ted Arnbjörn Gärdestad föddes en kall, solig vinterdag, lördagen den 18 februari 1956 kl 14.40 på Danderyds sjukhus. Hemma fanns två storebröder; Kenneth född 1948 och Kjell född 1944. När Ted var tre år sjöng han "Jag är Ted och jag har mina bröder" på melodin "Jag är lapp och jag har mina renar". Han började i skolan vid sex års ålder. Underbarnet Ted skrev sin första låt när han var sex år; en dragspelslåt som hette "Sollentunavalsen". Många fler dragspelsmelodier komponerades de följande två, tre åren, bl a "Marknadshambo" som spelad av Ted förekommer i en film; "Story of a woman" med bl a Bibi Andersson och Hollywoodstjärnan Robert Stack. Tyvärr var filmen ganska dålig, men visades på TV lite varstans i världen med följd att Ted fick royalties på ca 5-10 kr från nästan 50 platser runt jordklotet. Endast 15 år gammal gjorde han första LP:n "Undringar". En platta fylld med vackra sånger som storebror Kenneth är textförfattare till, t ex "Sommarlängtan", "Ett stilla regn" och "Jag vill ha en egen måne". Den sistnämnda gjorde Ted till 70-talets flickidol, mot hans vilja. Som 16-åring var han tillsammans med Lena Andersson störst i Sverige. Kanske hade Ted inte riktigt förstått att den dag han upptäcktes innebar det också slutet på ett stillsamt liv där han i lugn och ro kunde skriva musik tillsammans med sin storebror Kenneth som han höll så mycket av. När Ted var nio år åkte Kenneth till USA som stipendiat under ett års tid. Ted grät hela vägen hem då familjen vinkat av honom... I början av tonåren fanns det också funderingar hos Ted att försöka bli tennisstjärna. Som 13-åring spelade han några matcher mot Björn Borg och han var mycket lovande. I Sverige var det väl egentligen bara Björn som var bättre än Ted i deras åldersgrupp. Men då Ted insåg att han inte kunde satsa helhjärtat på både musiken och tennisen valde han musiken - och för oss som älskar hans musik valde han förstås rätt. Beatles var hans största idoler ända sedan han var i sjuårsåldern. Vid 11 års ålder fick han sin första riktiga gitarr och spelade med Beatleslåtar som förebild. I sin iver att börja spela höll han till att börja med gitarren upp och ner eftersom han var vänsterhänt. Kenneth hjälpte honom att stränga om så fort tillfälle gavs, sen gick det lite lättare att spela. När Ted började komponera egna låtar skrev brorsan Kenneth alla texter. Hur låtarna blev till berodde helt på vilken sinnesstämning Ted var i. I en intervju säger han att han komponerar bäst när han är riktigt ledsen: "Någonting jag upplevt själv kommer tillbaka i det jag skriver. Bäst går det att komponera när jag är vemodig, lite deppig. Det kan vara olycklig kärlek eller vad som helst. Att allt är trist. Då får jag liksom tröst i musiken. Jag spelar upp melodin för Kenneth och talar om vad jag har för idé och berättar vad jag känt så formar han ut texten. Ofta handlar låtarna om mig själv. Sen lägger Kenneth till stycken om naturen t ex för det tycker han om." "Jag vill ha en egen måne" komponerade Ted vid 13 års ålder; den handlade dock inte om honom själv... Ted var bara tolv år då han första gången besökte ett grammofonbolag för att sälja sina melodier. Han och Kenneth traskade upp till Stikkan Andersson med en tape som innehöll låtar med engelsk text. Men Stikkan bad Ted att återkomma ett år senare med svensk text på låtarna. Ted kom tillbaka, och resten är ett stycke pophistoria. Ted har också provat på skådespeleriet; han var med i Sveriges Televisions adventskalender när han var 10 år och 1972 hade han en roll i Janne Halldoffs film "Stenansiktet" som Ted dessutom skrev ledmotivet till. Vid 24 års ålder beskriver han sig själv med orden: "Sanningen om mig själv är som min egen skugga. Den går inte att fånga, men på den platsen där ljus och mörker mötas ska jag finna sanningen om mig själv. Jag är en konstnär, det är inte så många som orkar hänga med." Åren fram till 1981 var han ständigt på turné, spelade in plattor och var med i TV, men i början av 80-talet började Teds popularitet att dala och det var ganska tyst om honom i drygt 10 år. 1994 gjorde han sin första platta på 13 år; "Äntligen på väg". Vid sin sida hade han storebror Kenneth och gitarristen Janne Schaffer. Janne, som var med på Teds alla plattor, kanske var den som vid sidan av Kenneth kände honom allra mest. Titeln "Äntligen på väg" andas framtidstro och optimism och hitlåten "Ge en sol" är ännu en sommardoftande sång om glädje. Men plattan innnehåller också mycket vemod t ex i låtarna "Tid faller hårt" och "I den stora sorgens famn". "Det här är den allvarligaste skiva jag och Kenneth har gjort" säger Ted i en intervju. Ted kallades ofta sökare och drömmare som ung. Han var intresserad av meditation och letade efter någon som kunde lära honom mera. Han introducerades till Bagwahn Shree Raijneeshs tankar och livsfilosofi. Detta lockade honom att 1982 lämna Sverige, karriären och familjen och han åkte till Oregon i USA för att gå med i Bagwan-rörelsen, mera känt som "kärleksfolket". Där levde han under en period som den rödklädde lärjungen Swami Sangit Upasani.Ted har alltid gjort det som lockat honom, vad det än har varit... Då Ted 1979 vann schlagerfestivalen med låten "Satellit" ville han nästan gå in och be om ursäkt. Han har alltid tyckt att det är fel att tävla i musik. Året därpå var han trots allt med igen, nu tillsammans med Annica Boller och "Låt solen värma dig". I samma veva släpptes en LP fylld med musikaliska hyss med Michael B. Tretow. Det var dock hemligt vilka som medverkade på "Hubba Hubba Zoot Zoot". Ted blev vegetarian 1977, av moraliska och etiska skäl. Han tyckte alltid så synd om djuren att han aldrig skulle kunna tänka sig att äta upp dem. Underbarnet Ted Gärdestad berikade världen med oförglömliga sommarsånger om värme, sol och kärlek. För Ted var kärleken den allra största och mest positiva kraften och det återspeglas i hans sånger. Ted: "Kärleken är mycket mer än bara en förälskelse, en kvinna. Kärleken är ett sätt att leva och förälskelsen blir en helhet. Kärleken är ett förhållningssätt till livet, den innersta förutsättningen för all existens." Lasse Gurell, välkänd musikproducent har sagt om Ted: "Jag fastnade för honom för det han gjorde lät så fräscht. Han är mycket träffsäker och musikalisk, och helt omedveten om hur bra han är." Kenneth om Ted: "Ted har alltid varit spontan och öppen och är ibland lite i spralligaste laget. Samtidigt är han lite osäker, sökande och full av gömda känslor som han uttrycker på sitt eget sätt. Hans stämningar blir musik och han målar sina upplevelser i toner. Jag har alltid stått bakom Ted när han behövt mig, vilket kanske är naturligt eftersom jag är några år äldre, men jag tror också att vi känner varandra bättre än bröder brukar göra. Vi har nästan samma intresse och vi har som kompisar gjort det mesta tillsammans eller kompletterat varandra. För mig är Teds musik viktig och ärlig och jag försöker alltid fånga hans musikaliska bilder och stämningar i ord som jag upplever att han uttrycker det. Självklart tolkar jag det på mitt sätt men jag ger mig inte förrän Ted är nöjd. Det är hans musik och han talar till mig genom musiken."