Johnny Bode

Johnny Bode
Johnny Bode, född 6 januari 1912 i Falköping, död 25 juli 1983 i Malmö, var en svensk kompositör och sångare. Han har beskrivits som mytoman och enfant terrible.
Efter sin skivdebut vid 17 års ålder sjöng Bode in hundratals låtar på 78-varvare, ofta till egna kompositioner. En av hans mer kända sånger är En herre i frack, som Gösta Ekman d.ä. sjöng in 1936 och senare bland annat Jan Malmsjö haft på repertoaren. Den sista 78-varvsskivan med Bode som sångare spelades in 1942. Hans levnadsöde hör till de mest otroliga i svensk musikhistoria: Gång på gång lyckades han resa sig och på nytt bygga upp en karriär, bara för att själv så småningom rasera den igen.
Bode levde större delen av sitt liv långt över sina tillgångar. Han var en känd figur i dåtidens nöjesliv och att han ofta var barskrapad hindrade inte att han blev omtyckt för sin frikostighet på krogarna. Han var en mästare på att smita ut bakvägen och låta andra stå för notan. En annan utmärkande egenskap var en sällan skådad grad av mytomani. Bode lyckades gång på gång krångla in sig i svåra lögner, vilka försvårade hans karriär. Han blev god vän med Gösta Ekman d.ä. och gick som en son i huset ända tills han blev upptäckt med att försöka pantsätta dennes silverservis. Han smet från oräkneliga mängder hotellnotor och blev bannlyst på många av stadens krogar. Bland alla småbrott Bode var delaktig i finns bland annat stöld av dyra mattor och förskingring genom falska checkar.
Bodes skenande leverne ledde flera gånger in honom i kriminalitet och efter flera bedrägeriaffärer blev han till slut omyndigförklarad och dömd till vård på mentalsjukhus, vilket främst blev S:t Sigfrids sjukhus i Växjö. Han blev i samband med detta tvångssteriliserad.
Johnny Bode och nazismen
Under andra världskriget fascinerades Bode av nazismen, vilket för resten av hans liv gjorde honom bannlyst i Sveriges kulturliv. Troligen var det kombinationen av uniformer, marscher och pompös kultur tillsammans med det faktum att de godtog Bode, som lockade den barnslige Bode. Han lyckades få permission från sjukhuset och reste till Finland där han tog värvning för nazisterna. Den lille tjocke och mycket komplicerade Bode blev snabbt omöjlig och blev hemskickad med en underofficersgrad som plåster på såren.
Bode hann inte landa på svensk mark förrän han fortsatte förstöra sin karriär. Vid hemkomsten 1942 var motståndet mot nazismen starkare än någonsin. När Karl Gerhard för hundrade gången spelade sin starkt nazistkritiska revy Tingel-Tangel, närvarade Bode i sin finska frivilliguniform, med furirs grad på axelklaffarna och väl synligt hakkors på bröstet. Uniformen använde han sedan under sina många besök i Stockholms kulturliv. Effekten blev att de få vänner han verkligen hade tog avstånd från honom och att han blev bannlyst i svenskt kulturliv.
Strax därpå reste Johnny till Norge, där han satte upp en revy åt den norska Quisling-regimen. Bode lovade vitt och brett och levde lyxliv i Oslo. Några av sångerna han nu skrev ansågs i Sverige som sverigekritiska, bland annat sången Har du hört vad svensken sier?. Detta retade ytterligare svensk artistelit och media. Det var mycket svårt att få tag på artister som ville ställa upp i revyn. Ingen ville svärta ner sitt rykte. Själv sjöng Bode kupletter och imiterade Churchill, till nazisternas glädje. Efter ett tjugotal föreställningar fick revyn ställas in då publiken uteblev. Till slut gjorde sig Bode omöjlig även i Norge. Han söp för mycket, lurade för många, stal och brast i sin respekt för herrefolket. Till slut blev Bode plötsligt gripen av Gestapo och fick sitta fem veckor på det ökända koncentrationslägret Grini. Han var lite svävande anklagad för att vara en "suspekt person". Själv hävdade Bode att han smugglat ut hemliga uppgifter till Sverige. Bodes välkända mytomani gjorde att ingen trodde honom. Till slut utvisades han till Sverige.
Försök till en ny karriär i Sverige
Efter kriget försökte Johnny Bode på nytt bygga en karriär i Sverige, men det var omöjligt. Han var bannlyst av både skivbolagen och radion. Han försökte använda många olika pseudonymer för att dölja sitt numera omöjliga namn. Den vanligaste pseudonymen var Johnny Delgada, men han använde vidare bland annat namnen Juan Delgada, Richard Ritzi, Rob Robertson, och många fler. Mest energi la nu Bode på att tonsätta dikter av Nils Ferlin. Det var dock mycket svårt att framföra dem. Pressen var duktig på att spåra upp honom bakom alla pseudonymer och flera föreställningar fick ställas in när lokaluthyraren fick reda på att det var Johnny Bode som skulle uppträda. Ibland lyckades han dölja sitt namn och han skrev bland annat filmmusiken till första filmen om Åsa-Nisse och han skrev religiösa sånger till Lapp-Lisa. År 1945 träffade han sin blivande fru Kerstin Hansson hos sin övervakare godsägare Ernst Svensson på Sjöbergs säteri i Tenhult. De gifte sig i Jönköping i slutet av 1946 och Kerstin kom att bli ett stort stöd för Bode under dessa jobbiga år. Bode frågade sig ofta varför Zarah Leander blivit förlåten så snabbt i Sverige, men inte han.
Tiden i Österrike
Den nu hemkomne Bode gled under 60-talet runt i Stockholm i lånekaruseller och småkriminalitet. Han drabbades av en psykos 1962, och klädde ut sig i en stulen päls och kjol och kallade sig "fröken Florence Stephens på Huseby", ett namn som tillhörde en i media på den tiden berömd och rik dam i Småland som hävdade att hon var oäkta barn till kung Oscar II. Han greps i Florence Stephens skepnad av polis i Köpenhamn och han åtalades för bland annat bedrägerier, tjuvåkning, stöld, taxismitning och tjuvringning. Emellertid fick han för andra gången i sitt liv diagnos som så kallad "fem-femma", icke tillräknelig. Diagnosen var "hypoman-manisk fas av manodepressiv psykos", och Bode skulle i flera år behöva kontrolleras psykiatriskt. Efter detta irrade han runt i Sverige och kom i slutet av 60-talet i kontakt med undergroundkulturen. Under pseudonym släppte han 1968 den pornografiska skivan Bordellmammas Visor!, vilken via postorder sålde mycket bra. På skivan sjöng, förutom Johnny Bode själv Lillemor Dahlqvist. Hon lovades anonymitet, men ett sådant löfte vägde mycket lätt när det kom från Bode. Framgången följdes upp med bland andra skivorna Bordellmammas dotter, Styrman Janssons Frestelser och singeln Vi är inte som andra vi. Den sistnämnda är troligen den första skivan i Sverige för homosexuella. Skivorna gavs ut i flera länder, på flera olika språk. Bland annat sjunger Johnny Bode själv i den tyska versionen. Han gav också ut flera erotiska böcker, exempelvis Jag var en kärlekskonstens mästare och Sex och svek.
Sin vana trogen levde Bode snabbt upp pengarna han fick för sina porrskivor. På den här tiden var han bosatt i Malmö och han reste täta turer med båten till Köpenhamn, på vilken han enligt egen utsago ska ha ätit kaviar och druckit champagne till frukost. Hans hårda liv började nu sätta spår och han åldrades snabbt. Sina sista år levde han fattigt i en lägenhet i Malmö. Han drog sig dock inte för ett och annat bedrägeri. Bland annat lurade han en jul till sig en julskinka från en restaurang. Han hittades död i sitt hem 25 juli 1983 av Lillemor Dahlqvist, som hade blivit en av hans få riktiga vänner. Trots sin sterilisering var han inte barnlös. Han hade en ovetande son tillsammans med en tidig ungdomskärlek. Sigge Bode (1928 - 2003) verkade inom restaurangbranschen och som trubadur i mindre omfattning.
Bode idag
Johnny Bode hade tydliga symptom på det som idag kallas bipolärt syndrom (manodepressivitet). Med tillgång till moderna terapimetoder och läkemedel hade sannolikt hans liv sett annorlunda ut.
Den förste som tog fram den illa beryktade Bode på nytt var möjligen Jan Malmsjö, som sjöng in Timmerflottar-Sixten och En herre i frack på skiva 1984. Därefter kom Bodes tonsättningar av Ferlin-dikter på lp-skiva: Laterna Magica 1987 med sång av Lillemor Dahlqvist och John Ulf Anderson. På cd har numera flera av Bodes schlagermelodier och egna insjungningar återutgivits, bl.a. en samlingsskiva med namnet En herre i frack.
Bodes ändå goda stämma och njutbara musik hindrade honom från att helt glömmas bort. Han var en återkommande gäst bland skivorna som spelades av Lars-Göran Frisk i radioprogrammet Skivor från Vetlanda. Det var Lars-Göran Frisk som bröt den inofficiella censur ("dödskallemärkning") som gjorde att Bodes skivor inte spelades på Sveriges radio efter andra världskriget.
Latin Kings har i sin låt Så skön samplat textraden Det är så skönt att suga bröstens smultronvårtor ifrån Johnny Bodes sång Det är så underbart att alltid vara kåt.
Det är nog ingen vågad gissning att en viss Eddie Meduza (eg. Errol Norstedt 1947-2002) hade lyssnat på Bodes fräckaste och "snuskigaste" alster både en och två gånger...
Mer om Johnny Bode kan läsas i hans egna memoarer Brokiga förflutna, vilken kom ut 1950. Denna bör dock tas med en stor nypa salt då den kommer rakt från Bode själv. Bengt Nyquist och Ingmar Norlén har skrivit biografin Herre i frack. Ingmar Norlén återanvände och utvecklade 2003 materialet i biografin Jakten på Johnny Bode.
Johnny Bodes pseudonymer
Sven Arnelin, Johnny Bourns, Florence Valentin, Hjärtans August, Richard Ritzi, Juan Delgada, Hasse Borg, Jack Bondy, B.R. Mireille, Rob Robertson, Maurice Norrman, Kiddy Niles, Erik Andersson, Sven Svensk, Jimmy Silvester, Hans Horney, Edward H. Jackson...
Johnny Bode Stipendiater
Johnny Bodes Stipendium delas varje år (1987-1996) ut till en kompositör av populärmusik, född i Skåne. Fr. o. m. 1997 delas stipendiet ut vartannat år. Följande personer har tilldelats detta stipendium:
Anders Ekdahl 1987
Anders Neglin 1988
Anders Glennmark 1989
Niklas Strömstedt 1990
Gert Willy Berndt 1991
Hasse Alfredson 1992
Nisse Hellberg 1993
Bert MÃ¥nsson 1994
Michael Saxell 1995
Jan Sigurd 1996
Ale Möller 1997/1998
Danne Stråhed 1999/2000
Tobias Neumann 2001/2002
Hanna Ã…berg 2003/2004
Citat om Johnny Bode
Ur Bengt Forslunds "Från Gösta Ekman till Gösta Ekman (1982) "Hasse ville inte vara sämre: Jag ger mig inte, tänkte han. Jag har åren för mig. Vänta ska ni få se. Och ett anbud fick han. En ung och förhoppningsfull schlagerkompositör tog kontakt med honom och frågade om han inte kunde skriva texter. Baktanken visade sig vara att han drömde om att Gösta Ekman sen skulle sjunga in dem. Johnny Bode-Delgada hette den unge smörsångaren och komponisten, han blev några år senare nazistsympatisör och gjorde bort sig ordentligt, men nu skrev han alltså sirapssöta melodier och Hasse fabricerade texterna. Den officiella debuten kom i Molander-filmen "Fasters miljoner" (med Tutta Rolf), där Adolf Jahr sjöng "Det blir sommar och sol när du kommer till mig". Pappa Gösta ställde också lojalt upp och sjöng - och sjöng in flera av melodierna och åtminstone en blev en lyckträff, den till scencharmören direkt dedicerade "En herre i frack". Ett mindre örhänge blev också den elegant banala "Vackra madonna från Venedig" som Gösta sjöng in med Karin Ekelund."
Ur Charlie Normans memoarer: Musikant med brutet gehör (1980)
"En dag ringde dom från Sonora och frågade om jag kunde ta en grammis med Johnny Bode. Föralldel, jag hade redan tidigare skrivit ett grammisarr på hans "Godnatt lilla vännen godnatt" där jag ändrade originalet "Ich bin nur einer Wandergesäll" (Edv. Küünnike) till en anslående och smäktande foxtrot. Men nu gällde det ensampiano (!) till Johnny Bode som övertalat gubbarna att få sjunga in ett par operettlåtar. (Blå måne och du och jag" i Bb-dur - alltså med transponering). Det var en remarkabel session. Vid pianot den unge, intensivt notläsande (och trans- ponerande), pianisten. Vid mikrofonen med ett notställ för texten, den icke helt smärte sångaren. Han hade ett manér att med vänstra handen hålla för örat (för att höra skallresonansen?) och skjuta ut den aktningsvärda bakdelen för att få en sorts vinkelställning på kroppen. För att rätt följa en solist i fria tempi är det nödvändigt att kunna titta upp på solisten. Man ser t.o.m. på en rygg när solisten tänker sätta an en ton eller göra en ritardering. Men den här gången blev jag tvungen att placera om flygeln, för så fort jag såg handen för örat och bakdelen puta ut och hörde "Blå måne och du och jag" hade jag ingen möjlighet att uppbåda det allvar som stunden och tonerna krävde. Det blev en platta, även om dess framgång ännu efter nästan fyrtio år låter vänta på sig. Men Johnny Bode tog hämnd på operettbranschen genom att skriva egna operetter under pseudonymen Juan Delgada. Samma namn använde han som porrförfattare. Ja Johnny Bode saknar väl nästan motstycke som egendomlig kuf i det svenska kulturlivet, en grammofoncharmör med säregna affärer. Han stack under kriget till Norge som uniformerad nazist, kom hem och ägnade sina tjänster åt ett frireligiöst samfund (utan tidsödande mellanlandning vid botbänken), samt blev porrförfattare med andliga sånger på sitt samvete. Vad jag skulle vilja läsa hans uppriktiga memoarer!"
Ur Hans Lovéns "En svinpäls i smoking" (Röster i Radio nr 36 1991)
"Relegerad vid 15 års ålder efter att ha förmått Falköpings societetsflickor att dansa nästan nakna i skolans aula. Ertappad för stöld av Gösta Ekmans bordssilver. Nazistsympatisör. Men också gudabenådad schlagermakare och operettkompositör. Så kan Johnny Bode beskrivas."
Ur "Nytt om nöjen" - Dagens Nyheter (92 11 10)
"En paradoxernas man långt efter sin Död. Johnny Bode var en produktiv svensk schlagersångare och kompositör som blev lika känd och ökänd som tjuv, nazist och bedragare. Vid sin död 1983 hade han inte hörts i svensk radio sedan han svartlistats efter ett famöst inhopp i Quislings tysknorska ockupationsradio 1942."
Text på LP-omslag "På livets krokiga landsväg"-John Wilhelm Hagberg
"Den flitige och underskattade Johnny Bode knåpade 1933 tillsammans med John Botvid ihop en trevlig foxtrot med titeln "Har fröken hört göken?" För oss, som under 70-talet hört protestsångaren Mikael Wiehes visa "Titanic-
andraklasspassagerarens sista sång", är det lustigt att notera hur mycket av Bodes melodi som i långsammare tempo går igen i den..."
"Mannen i blå frack häktad i sportkläder" - Dagens Nyheter (62 03 29)
"Mannen i den blå fracken, den 50-årige schlagerkompositören med in- ternationellt förflutet som halvt chockade Stockholms rådhusrätt för 14 dagar sen genom att uppträda inför skranket i midnattsblå frack, häktades på onsdagen av samma avdelning som den tidigare gången försatte honom på fri fot mot reseförbud. Mannen hade nämligen inte enligt åklagaren, stadsfiskal C A Robèrt, levt så tadelfritt som det för- utsatts, utan på kort tid ökat på brottsregistret med ett hotellbedrä- geri, ett bedrägeri mot en änka och en stöld. Ytterligare sex punkter finns i häktningspromemorian. Också de be- handlades vid onsdagens förhandling. Den var lika bisarr som för- handlingen den 13 mars med svaranden i högtidsdräkt. Denna gång hade kompositören lagt av fracken. Han uppträdde nu sportklädd, i skrynkliga brungrå skidbyxor, kraftiga promenadskor och en tröja med läderskodda ärmar. Pratglädjen var densamma. Han pratade ständigt, avbröt gärna andra men lät sig inte avbrytas. "Jag protesterar", "fel", "jag begär lykta dörrar" osv. Han strödde flitigt invektiv omkring sig över misshagliga och åberopade högt uppsatta och namnfina personer i in- och utland för att styrka ditt och datt. Det blev tal om en obetald hotellräkning i Oslo. Hotellet kräver man- nen på drygt 2000 kr - bl a finns räkningar på storslagna partyn. - Jag vill inte påstå att stadsfiskalen gjort sig skyldig till med- vetet fel, men ni har inte hunnit absorbera siffrorna än, uttryckte sig kompositören om dessa pengar och viftade med vad han sade var originalräkningarna. I det norska avsnittet gick han över till att tala norska en stund. Till Oslo hade kompositören rest huvudstupa en morgon efter "blixt- larm" per telefon. - Jag kom till hotellet utan ens tandborste. När han knappt 14 dar senare - halv åtta en morgon - lämnade hotellet hade han "bott" för närmare 6000 norska kronor. Två pälsstölder är mannen misstänkt för, en i Stockholm och en i Lund. I Lund tog han både päls och diverse andra kvinnokläder. Klä- derna behövde han enligt åklagaren för att förklädd kunna ta sig ur landet undan det i Stockholm utfärdade häktningsbeslutet. I päls och skotskrutig kjol skulle han, antyddes det, vid en direktörs sida ha åkt till Limhamn för utsmuggling. Veckan han var på fri fot i Stockholm använde han, enligt åklagaren, till att bedra ett hotell på närmare 90 kr, ringa och telegrafera - bl a till schlagertävlingen i Luxemburg - för närmare 700 kr från en sjuk- husintagen änkefrus bostad och stjäla en kamera, värd 350 kr, från en person han gästade. Kompositören har suttit anhållen de senaste dagarna. Han ville bli frisläppt igen. En äldre kvinnlig släkting hade enligt försvarsadvoka- ten erbjudit sig att hysa honom och förse honom med livets nödtorft. Rätten ville annorlunda. Åtal ska vara väckt senast den 11 april. Rättens ordförande klubbade slut på förhandlingen. Kompositören höll på cirka tio minuter till.
Johnnys son Sigge Bode avled 03 12 08