.."Det är sällan man ser spelningar nuförtiden där man blir helt förstummad. I alla fall har jag fått svårare och svårare att hitta den
känslan numera då jag går på konserter. Döm därför om minförvåning
när fem stycken slynglar från Göteborgstrakten kliver upp och fullständigt krossar på scenen. Ja, ni läste rätt. Kid Galahad levererade inte bara en
bra spelning, de höjde också ribban för samtliga spelningar jag kommer
att bevittna det här Ã¥ret. Med en nästan obehagligt psykotiskt hybrid av punk, rock ’n’ roll och post-punkig funk-soul alá Gang of Four, tappad i en mods/60-tals-garage-flaska med ettiketten â€The Who/Rolling Stones†pÃ¥ sÃ¥ fullkomligt sprutar de ur sig vansinnig, adrenalinstinn energi. Deras frontman är till synes född pÃ¥ scenen, och lyckas med stycket att vara nonchalant, cool, och nästan dryg pÃ¥ ett läskigt underhÃ¥llande sätt. Svetten lackar, det flörtas med publik och kastas mikrofoner. Det är ren, ohämmad och helt underbar liveenergi. Det enda jag kan tänka mig som skulle kunna ha gjort detta ännu bättre vore att fÃ¥ se dem spela tillsammans med en fulltalig och svängig blÃ¥ssektion, men det är förstÃ¥s bara rent önsketänkande frÃ¥n min sida. Kid Galahad har redan allt som krävs för att bli riktigt stora. Jag säger som indierecensenten Hardy Nilsson i Killinggängets serie Percy TÃ¥rar: â€Yes, alltsÃ¥!â€
- David Olgarsson, ung i sundsvall
-Salvation
