In English
Gruppen bildades vintern 76-77 av Roffe och Animor efter ett intensivt lyssnande på Ramones, Richard Hell och liknande band. Idén var att göra en svensk variant av det hela, koka ihop det med Gudibrallan - ett sk proggband som aldrig var rumsrent i de kretsarna. Senare blev det mycket Buzzcocks och Wire och sånt. Målet var simpel, energiladdad musik med svenska texter. Hur det exakt skulle låta fanns det inga mallar för alls. Enkel utrustning och källarlokaler var hemmaplan.
Namnet kommer från telefonkatalogen där det fanns en musiker kallad Otto W. Strutz, och som använde artistnamnet Jim Basso. Efternamnet Strutz var ju inget att skämmas för. Otto ratade det - Rune tog upp det.
Hasse Sjöqvist spelade trummor det första året, sen var det meningen att använda en trummaskin som sköttes av Peter Wengelin. Peter tyckte att det var roligare att spela på ett vanligt trumset och trummaskinen skrotades… Rune Strutz spelade i Uppsalatrakten med enstaka avstickare söderut, norrut och till Stockholm. Mest på små festivaler, klubbar och fester. Så småningom slutade Sven-Ove för att ägna sig åt korvgrill och flygning. Björn Andersson kom till på bas. Runes mest kända alster var nog "Bracka från Gottsunda" som handlar om en engagerad flicka från Uppsalas södra förort. Några kuliga gig var t.ex. Väddö Folkhögskola, Musikforum, Nya Barowiak, Grundis (Sthlm), Bastun (Åland - med Die Cast), Jönköpingsfestivalen, Källparken, Fängelset 13 och Smålands i Uppsala och naturligtvis Lottakåren samt Liljekonvaljholmen när Siouxie Sioux hade ont i halsen...