Frankie Boy | Musikvideo
Anders Perssons och Carl Smiths gemensamma historia börjar 2003, då de båda möttes på en folkhögskola i Västervik. De hade flyttat från Falun respektive Ulricehamn för att genomgå en ettårig utbildning inom utövandet av vismusik. Anders hade lämnat elgitarren hemma i Falun, till förmån för svenskspråkiga sånger som främst växt fram under en ensam tid i Sälen där han bott i en mörk källare, långt bort från de övriga säsongsarbetarnas festande. Carl kom till Västervik med ett egentligen ganska svalt intresse för den svenska visan, men med en stor passion för amerikanska singer-songwriters, akustiska tongångar och stålsträngade gitarrer i allmänhet.
Anders och Carl upptäckte snabbt att de hade en gemensam nämnare i denna passion för tex Ryan Adams, Steve Earles och Neil Youngs musik. När folkhögskoletiden var över och alla hade flyttat vidare åt olika håll, så höll Anders och Carl kontakten. De fortsatte under åren att besöka varandra, för att nöta fingerpicking och se på konsert-dvds med sina förebilder.
Till sist hade de repat ihop en egen reportoar bestående av egenskrivna, svenskspråkiga sånger. De hade även fått kontakt med Kjell Andersson på EMI. Denne fick otaliga CD-R-skivor med duons låtar skickade till sig. Efter mycket bollande av idéer fram och tillbaka så skrevs slutligen ett skivkontrakt på.
Sommaren 2007 påbörjades inspelningen av Anders Persson och Carl Smiths debutalbum i Hammarby Studios, under överseende av producenten Johan Lindström - känd för bla. sina produktioner åt Totta Näslund, Rebecka Törnqvist och Freddie Wadling. Samarbetet med Johan Lindström blev väldigt lyckat; denne påtalade inte minst för killarna att ett bra album kräver mer än bara två stålsträngade gitarrer, munspel och en viskande röst. Tillsammans med duktiga musiker som Måns Block, Andreas Dahlbäck, Johan Lindström själv och Torbjörn Zetterberg, så växte ett mer poporienterat sound fram i studion.
Anders Persson och Carl Smith bor båda två numera i Stockholm. Anders arbetade länge i Falun på gruppbostäder för funktionshindrade, något som han även fortsatt med i Stockholm. Carl har frilansat som gitarrist, samtidigt som han arbetat på olika lager. De båda åker hem till sina hemstäder med jämna mellanrum. Det är just i det lilla formatet som den här musiken - och de här texterna - har växt fram: på pojkrummen, i landsorten, långt bort från utelivet och trafiken i storstan.
