De Sista Alfahanarna

NYHET 2010-03-20:
Ni är töntar allihopa!
Ni trodde vi var döda. Det kanske vi var. Eller?
Ni trodde vi var avdäckade i ett dike. Det kanske vi var. Eller?
Ni trodde vi hade slutat producera. Slutat leva som ett band. Inget kunde vara mer fel! Vi lever, njuter och pressar livets motgångar rakt in i gitarren.
TIO NYA LÅTAR finns nu för er njutning. Och vi ber er: sluta analysera oss, ni klarar bara avgudan.
Ni är töntar och vi är GUDAR! Eller?
Är vi ironiska?
Vi hatar er!
Eller?
Vi älskar er!
Eller?
Vi försvann ett tag, men inspirationen slår oss när vi tittar som djupast i flaskan - och då finns det roligare saker att göra än att uppdatera en töntig sida på "World Wide Web". Vi är mer än så... Eller?
Vi har något som ni inte har, något som ni inte har - ett något som kallas genialitet, baserat på renrasighet och ödmjukhet.
Dra åt helvete!
Eller?
NYHET 2009-07-25:
NYA skivan är ute: "DSA är ett band"
Ta kontakt med någon medlem (leta på Golden Horn, landsbygden runt Växjö, eller någon bakgata i Osby) och införskaffa ditt eget privata exemplar.
På begäran ligger nu låten "Tjock tjej" ute för lyssning här på sidan.
Väl mött!
/DSA
NYHET 2009-05-17:
Först och främst: vår NYA adress är MYSPACE.COM/DESISTAALFAHANARNA
Dessutom:
Numera ligger hela TIO låtar av DSA ute för lyssning här på sidan. Det är minst 600 procent mer låt för pengarna. Grymt!
Nya låtar är bland annat "DSA är ett band", De badade i Tydingesjön" och "Kärlekskyssar". Tunga låtar och vi kan också lova att ytterligare alster snart kommer att läggas upp. Vår nya skiva är också på ingång, det är bara så förbannat svårt att få tiden att räcka till med tanke på de olika medlemmarnas åtagande i andra band och diverse solokarriärer. Men det kommer, var lugn!
Kolla också in våra nya BILDER. Ett förslag är att titta på bilderna samtidigt som man lyssnar på låtarna. Då kan man låtsas att man är en medlem i bandet, att man liksom är med under inspelningen. Det finns utrymme för många fantasier.
På återhörande!
/DSA
NYHET 2009-03-25:
Nya heta låtar upplagda. En kamplåt till Jägersborgs IF ära och en låt om en gubbe och käring, någonstans i Osbytrakten. Njut väl!
NYHET 2009-02-29:
Grattis alla DSA Fans!! Nu finns det efterlängtade & Stjärnspäckade debutalbumet från DSA på Skivbörsen i Osby. De första skivorna reas ut för 29:- Begränsat antal skivor. Först till kvarn.
Plagiat & kopiering av skivan är strängt förbjudet! överträde beviras!
Frälsningen är nära.
Tack än en gång för ert ovärderliga stöd.
DSA
NYHET 2009-01-09:
Ny låt, "Ett poem till våra fans", är upplagd som ni ser. Synten ligger hårt på denna, så var försiktiga.
Låten är en hyllning till alla våra fans. Ni betyder så oerhört mycket för oss, utan er hade vi aldrig varit där vi är idag!
Glöm inte att gå in på FACEBOOK och gå med i gruppen DSA! Vår officiella fanklubb...
Självklart är DSA i förgrunden när det gäller denna nya fluga, som tydligen heter FACEBOOK...
NYHET 2008-11-23:
Under tiden som vi inte har uppdaterat denna sida har mycket hänt. Vi har sett nya vyer, gjort nytt bländande material, slagits, kramats och ätit. Men framför allt har INTE Sundberg varit med när vi spatserat längs den kreativa stigen. Han är långt borta och våra själar är något tunnare utan hans närhet.
Följande är texten till låten som ställer frågan alla undrar: Var är Sundberg?
Markus Sundberg, var är du nu?
DSA-grabbarna repar ju!
OHHHooohhhHHHOOOHHH
Vi saknar din stämma och ditt lea sätt
Våra låtar blir för snälla med etikett
Markus, vi saknar ju dig!
Kommer du hem? Va ditt gamla själv
VI SAKNAR JU DIG
Våra låtar handlar om kramar och mat
Vi behöver cynism, lite borgarhat
OHHHooohhhHHHOOOHHH
Vi tappa kontakten i Chian Mai
Att älska med thai hade blivit din grej
Refr.
Du försvann på nya äventyr
Vi blev kvar i gamla Osby-by
OHHHooohhhHHHOOOHHH
Golden Horns portar är öppna för dig
Sundberg, vi lovar en kvinna till dig
En gammal tjock, eller ny räli grej
Hur som helst, det blir ingen sportig tjej
OHHHooohhhHHHOOOHHH
Refr.
Vi saknar dig Sundberg!
Vi har även gjort två andra melodier som är värda att lyssna på:
- Jörn har gjort en slagkraftig låt om sin mamma. Mycket stark...
- Hyacinten har äntligen fått en hyllningslåt och det är DSA som ligger bakom den.
Brous and hoous 4ever. keep it real.
NYHET 2008-03-11:
Mästarn ska prova sina krafter i Vinslöv till helgen och självklart har hans bandkamrater gjort en hyllningslåt åt honom. Nedan följer texten och låten finns ovan.
MÄSTARN
VERS 1
dags för tävling, dags för match
luna ner dig, han kommer strax
han är från Osby, han tar ditt liv
du har en död mans giv
BRYGGA
han har sin blick på guldmedalj
han vänder och vrider: OSBY-STAIL!
han trycker och pressar, det går rätt fort
innan du fattar: han är Osbysort
REFRÄNG
Mästarn - kung av ringen (fyra hårda gånger i rad)
VERS 2
Han äntrar mattan: Kicki-stail
fuck God, fuck his child
inget kan hindra honom nu
inte ens otur
VERS 3
Han kastar en blick på fjällorna
sen hoottar han in dig bland nällorna
du har nu mött din överman
lämna walk over, mens du kan
fall inte i gråt, det är ju stort
att brottas i Göinge, mot vår sort
alltid nått, att berätta för
barnens barn, när du dör
---
NEDAN FÖLJER HISTORIAN OM DE SISTA ALFAHANNARNA:
Sagan började långsamt ta form 1990 i Osby när Silverryggen hamnade i den trassliga situationen då han snabbt var tvungen att välja namn på hunden som troget skulle följa med honom på tonårsäventyren. Silverryggen döpte hunden till Hedda och upptäckte till sin förvåning att hunden inte alls var intresserad av hans strapatser, saken blev den att Silverryggen istället följde Heddas alla äventyr.
Ett par kvarter bort i den västra delen av Osby växte en pojke upp vid namn Lif. Radhuspojken Lif ville slå sig upp och umgås med det fina folket i villakvarteren, och då han nästlat sig in hos de väluppfostrade barnen på Skeingevägen fann han hunden Hedda och blev genast kamrat med Silverryggen för att få sin del av kakan. Hunden dog men Silverryggen och Lif fortsatte att vänslas, växte och fick skägg. Vid skäggnådd ålder började kamraterna lyssna på musik och började leta andra musikintresserade ungdomar.
Samtidigt sitter en ung man vid namn Sundberg och tittar på sluttexterna i Finalfantasy 7. Han får en vacker låt för sina 90 timmar levlande och börjar undra om det inte finns en enklare väg till tjusig musik. Han kontaktar snabbt Silverryggen och Lif som satt in en annons i Norraskånetidningen - ännu ett geni har anlänt till bandet.
De tre grabbarna går en dag på brottning efter flera timmars repning. Och där står han med motståndaren i ett livtag, den fjärde och oumbärlige bandmedlemmen: Mästarn! Och nu är det bara musiken kvar.
---
SÃ¥ var det musiken ja.
En söndrig vinterdag bestämmer sig Lif för att lägga ett solo på sin gitarr, ett hårt Hammerfallriff, men eftersom remmen till gitarren för tillfället är trasig utmynnar detta plötsliga infall av kreativitet istället i en fräck syntslinga på hans ännu fräckare synt. "Nej", tänker han, "synten är förvisso fräck, men hade låten inte passat bättre med synttrummor och vanlig gitarr?"
"JOO!!", lyder svaret, när han rådfrågar resten av bandet.
"Gitarr är cool!", lägger Sundberg till, och därmed är saken ur världen.
Under inspelningsdagen är humöret på topp. Jävligt bra till och med, och bandet smörjer sina krås med ett par rejäla pjäser innan de första tonerna läggs. Så småningom är Maqgyver slut och inspelningen börjar. Det visar sig att Silverryggen har oanade talanger som körsångare och med starka "ouhh" och "aahhh" imponerar han snabbt på ljudteknikern Ivan. Det ska heller inte dröja många veckor innan Silverryggen tar över rollen som frontman på Lifs bekostnad.
Med låt oss inte gå händelserna i förväg. Inspelningen fortlöper först under den magiska första inspelningskvällen i Heddas Hemens historia. Både Sundberg och Mästarn presterar stabila insatser och låten IVAN OCH HANS VÄNNER" börjar ta form.
"Men det är något som saknas", tänker Sundberg och lägger till en textrad som på ett förnuftigt och intelligent sätt förklarar varför borgare är onda djur.
Detta vill naturligtvis övriga bandmedlemmar förstärka och de slåss om micken.
"Jävla borgarsvin", skriker Sundberg upprepande med en hård mansröst, medan Silverryggen i den hätska stämningen blir lite orolig och nöjer sig med stämningsfullt viskande av slagordet ”borgarsvin”. På andra sidan rummet har Mästarn lagt sig i brygga för att bättre kunna få utlopp för ett hätskt väsande: ”jävla, jävla”, och verkar helt ha tappat fattningen i det hormonfyllda rummet. Under Mästarn - men utan att röra vid hans penis - försöker Lif samtidigt hävda sig med en tapper falsett.
LÅTEN ÄR FÄRDIG!
---
Efter månad eller så, efter några solglimtar och bittra djupdykningar, träffas Silverryggen och Lif på tu man hand i Lifs hemstad för att göra upp. Det är nu striden om frontmanspositionen ska föras.
...
Så fort Silverryggen stiger ut ur sin välskötta Volvo fyrförti möts han av en stenhård blick. "Nu har du pinkat på ditt sista revir", tycks den säga, och han känner hur iskalla kårar långsamt sprider sig genom hans väldoftande och välbyggda kropp när Lifs lite taniga och seniga lekamen närmar sig honom.
"Tjena Silverback", utropar Lif med ett totalt genomfalskt leende.
"Hej, dig gamla räv!", kontrar Silverryggen, som anstränger sig för att måla upp ett kroppsspråk som slutligen skriker av både förtroende och tillit.
När de båda kombattanterna slutligen når varandra, när de är så nära att de kan känna varandras friska andedräkter, möts de i en sval och luftig omfamning.
"Är det på det sättet han vill ha det?", tänker Silverryggen, och fnyser i tysthet.
"Är det Hugo Boss han har på sig", tänker Lif samtidigt, vars känsliga näsa är svår att lura.
Under kvällens gång svalnar dock känslorna något och en god måltid inhandlas i en närbutik. En saftig dansk köttbit, päror och fet sås blir till en festlig måltid och de båda på ytan goda vännerna äter sig så mätta att Silverryggen får ont i axeln och Lif domnar av i soffan.
Plötsligt får Silverryggen en idé.
"Vi gör en låt om olycklig kärlek som mynnar ut i sjuklig fetma!"
Till en början är Lif skeptisk, han känner att det är han som ska ta initiativet till en ny låt om han vill behålla sin frontmansställning, men kan till slut inte annat än erkänna det fantastiska i idén.
"Vilken kärlek? Vilket mat?" är frågor som sedan sysselsätter dem under kvällens gång. Till slut bestämmer de sig för MIA och PAJ. Inget dumt val ska det visa sig...
Dagen efter sätter de igång med hårda studioarbetet tillsammans med Ivan, och pusselbit för pusselbit läggs i den komplicerade helheten. Det ska visa sig att det blir Silverryggen som leder sången, medan Lif får nöja sig med kör. Inget dumt val ska det visa sig…
Tillsammans sjunger de in bit för bit och på något sätt dunstar rivaliteten bort efterhand, som små rosa vattendroppar på en spetsvarm sommardag, och under arbetets gång finner de båda vännerna varandra igen. Det är som om musikens helande kraft genomströmmar dem med en frustande kraft och under en sen timme, när de tillsammans står framför micken och lägger en fuktig stämma, tittar de varandra i ögonen och kan inte annat än känna hur de är förenade i en sann musikalisk genialitet. De två tar då varandras händer, möts i en gråtande omfamning, och viskar hulkande till varandra: "Its a wrap, its a wrap".
Trots detta genombrott kan de inte annat än känna hur det är något som saknas: de tunga sucken, det bittra suktandet, de hungriga i-andena, och rösterna som kan låta som läckra lukter. Helt enkelt artister som kan förstärka pajätandets helande kraft. Göra det hela trovärdigt.
Självklart ringer de till Sundberg och Mästarn, som i respekt för maktkampen om frontmanspositionen hittills har hållit sig i bakgrunden, och i en enda hast är de båda obevekliga krafterna i studion. "Fan, är ni polare igen?", fnyser Mästarn, som hade väntat sig ett par brutna näsor, blåtiror, och brutna ben. Minst.
"Jag blir så glad", snyftar samtidigt den lite blödigare Sundberg, och eftersom ingen kan motstå hans hundögon i sådana situationer, stämmer även Mästarn in i hyllningssången.
"Men vem är frontman nu då?", frågar Sundberg, och stämningen blir för en sekund besvärad igen innan Silverryggen och Lif förklarar att alla i bandet har sin position, ingen mindre viktig än den andra!
Med dessa visdomsord lägger Mästarn och Sundberg sina stämmor och körer och när de slutligen är klara känner alla att en ny hit är färdig:
"MITT HJÄRTA ÄR PAJ"
---
Kan man spika i bomull?
En fråga som har gäckat mänskligheten de senaste 50 åren (eller så). Svaren har varit många, men få har varit korrekta.
Även Heddas He–mens manliga och tuffa medlemmar ställde den legendariska frågan - en kväll i mars - men fann inget svar trots ihärdiga diskussioner kring ämnet.
"Vad ska vi göra", sa Sundberg med tårar i rösten - och personifierade därmed en känsla som hade lagt sig över rummet som en tät dimma.
"Ta det lugnt", svarade Mästarn, som var den första att sansa sig efter den tryckta stämningen. "Jag ringer Tobbebez, så får han reda ut saker och ting."
"Vill man ha spik i bomull får man krossa bomull", var Tobbebez självklara svar på frågan om spik i bomull.
Så självklart! Och så dumma Heddas He–men kände sig...
"Fan att vi inte fattade det", snörvlade Sundberg, medan de andra sorgset tittade ut genom fönsterrutan på det strilande regnet och den grådaskiga skyn.
"Ibland känns det som att man går som på bomull: ett stort steg och man faller igenom", viskade Silverryggen efter ett tag, och alla nickade instämmande.
På denna kommentar följer fem sekunder av tystnad - de fem sista sekunderna innan en ny tidsålders början: fem sekunder före ÅR Bomullskyss! Sedan följer en språngmarsch in i studion - alla medlemmar har förstått att en ny fantastisk låt är på gång.
Väl i studion får Silverryggen en idé. Istället för att stå på det hårda och kalla golvet under inspelningen sprider han ut bomull att stå på. Bandet blir omedelbart överförtjusta och Mästarn är den som minst kan kontrollera sina känslor - han faller handlöst ner till marken och kysser bomullen samtidigt som Silverryggen triumferat påpekar att det är "bomull" han har spridit ut.
Låten byggs upp efterhand och texten kommer att behandla så spridda ämnen som manlig vänskap, tjejer, olycklig kärlek, nekrofili, värme, tårar, och strypsex. Inte konstigt att killarnas känslor svämmar över gång på gång under kvällens lopp.
"Allt är en enda stor soppa", utropar plötsligt Lif, samtidigt som Silverryggen tjatar om hur han vill skriva en låt om sin före detta tjej. "Vi behöver en kör till", kontrar Sundberg rappt, och som genom ett trollslag kommer TrumJimmy in i rummet och erbjuder sina tjänster.
"Sjung: ett stort steg och jag faller igenom", kommenderar bandet TrumJimmy, och TrumJimmy klämmer i: "Jag faller igenom isen". Bandet inser omedelbart att man inte ska ifrågasätta ett körgeni och Jimmy får fria händer. Därmed är låten klar:
"BOMULLSKYSS (går inte att gå på med för stora steg)
---
"Vi gör en hyllningslåt till Tomas Ledin", utbrast Silverryggen en försommardag i moll, på Lifs estrad, samtidigt som han blickade ut över solens stundande nedgång bortom de mäktiga trädkronornas siluett i öst. "Och kubb", fyllde Jonny Råden i, och spände sina välsvarvade muskler för en tjej som gick förbi på gatan nedanför.
(Vem är nu Jonny Råden, undra den observanta läsaren/beundraren. Jo, han är helt enkelt den man gör honom till.)
I vilket fall gjorde bandet slag i saken och började fila på en trallvänlig Gessle/Ledin/JimmyJansson-melodi – och fixade detta i en handvändning!
"Det där var ingen utmaning", gisslade Lif mellan tänderna. Han, som de övriga, kände instinktivt att låten var bra, men att den inte passade in i bandets tidigare mer konstnärligare och pretentiösa musik.
"Nej, jag vill ha mer INDIE", suckade Silverryggen, och la sig på magen och sträckte ut.
"INDIE står för ..Indipendent.., sa Lif, och fick därmed aktande blickar på sig. Lifs bakgrund som student hade medfört en imponerande kunskapsbank, vilket aldrig upphörde att förvåna de andra i bandet.
”Låt oss se om WorldWideWeb kan hjälpa oss”, triumferade Silverryggen. Jag har spelat ett dataspel en gång. Det var roligt. Hette ’Monkey Island’. Bra musik. Bra spel. Låt oss stjäla musiken. Kan bli en bra låt. Så gör ju våra vänner hipphopparna.
Varken Lif eller Jonny Råden förstod varför Silverryggen pratade i korta meningar, men tyckte samtidigt att idén var bra, och bandet startade en vild färd på WorldWideWeb. Det tog inte lång tid att lokalisera musikstycket och efter en lyckad nedladdning var det dags för Lif att glänsa igen.
”På Campus kallar vi det för ’att TANKA ner en låt’.”
”OJ!”, utbrast Silverryggen och Jonny Råden.
”Förresten, kan ni inte kalla mig ’Silver’?, frågade Silverryggen efter en stunds återhämtning efter det massiva informationsflödet.
”Som han rederiägaren i tv–serien Rederiet hette”, fortsatte han.
”Nej”, svarade de båda andra, och bandet satte igång med inspelningen.
Under inspelningen vässar bandet alla sina klor och får som man säger: till det! (med god hjälp av för dagen en lappförsedd TrumJimmy), men som vanligt är det den där lilla kryddan som gör maträtten extra smaskig, som saknas.
”Känner ni till någon bra krydda?”, undrar Jonny Råden nervöst. ”Jag kan bara de klassiska: salt, peppar, spiskummin, etc.”, fortsätter han med ett snett leende.
”Om vi skulle skärpa till oss”, ryter Lif till, och får därmed ordning i lokalen.
”Heureka! Jag har det! Aro är en grym krydda”, skriker plötsligt Silverryggen, slår näven i bordet och kastar glaset (whiskey) i väggen.
För att få tag på Aro springer de tre pojkarna ut på estraden och ylar mot fullmånen, och plötsligt står han där. En enorm vargliknande varelse, med en stolt hållning och intelligent ansikte, glänsande päls och kraft i blicken. Bandet böjer sig på knä för den gudaliknande gestalten.
”Vill du hjälpa oss?”, darrar pojkarna fram, utan att släppa blicken från golvet.
”Kan jag väll”, svarar Aro, för att sedan passera pojkarna och äntra studion. I ett nafs är låten klar – ”APORNAS Ö (PIRATLÅT)”.
---
..