"När Uppsalabandet The Rafts är som bäst luckrar de upp den för popmusik så normativa vers-refräng-strukturen, och bygger istället sin pop på crescendon och stegrande dramaturgi. Dessa kvaliteter kommer framför allt fram i de inledande "Time to Stop" och "Dope of Time", som är deras trespårs-ep "The Rafts" vassaste låtar.
Bandets främsta snillrikhet består annars i hur texterna hänger så väl samman med musiken. När exempelvis titeln "Time to Stop" väl sjungs ut, så markerar den lika mycket ett avstamp för hur den introliknande versen går över till refräng som den fungerar innehållsligt i texten. Orden ges på så vis en slags dubbel funktionalitet, vilket man ju såklart är svag för. Dessutom bjuds det på ett par glimrande känslosamma insatser på glockenspiel, melodica och piano och ett spöklikt eko på sången. "Time to Stop" är i sanning ett utmärkt stycke pop."
- ERGO
"Sprucken indie som genom sina brister blir ännu mycket större än the Rafts tänkte sig."
- Patrik Forshage/Nöjesguiden
"...monotoni från Velvet Underground, tillbakahållen energi från Strokes, skevhet från Clap Your Hands Say Yeah. Bandet lägger lika mycket omsorg på att hålla lyssnarintresset uppe för arrangemangen som på melodierna - det är fullkomligt genialiskt att låta en melodika komma in mitt i Time to stop istället för i slutet och den subtila likheten mellan melodin i Insignificance och Madonnas Like a virgin är helt obetalbar."
- UNT FREDAG